Jag älskar mitt arbete! Ändå finns det moment som är allt annat än älskvärda. Ett av dem stavas s-t-a-t-i-s-t-i-k. Så snart jag ser ett kuvert från SCB i min brevkorg känner jag hur det liksom knollrar ihop sig i hjärnan. Det pedagogiska uppdraget känns milsvitt ifrån alla kryptiska kolumner som MÅSTE bli korrekt ifyllda. Gah...
På måndag ska statistik för Yrkesvux-satsningen vara inne. Det har tagit mig nästan en vecka att få fram korrekta uppgifter och få klarhet i hur jag ska redovisa allt. Samtidigt vet jag att verksamheten inget hellre vill än att jag är där, tillsammans med dem. Men jag sitter, med håret svettigt klibbat mot pannan, framför datorn och slåss mot obegripliga formler som skriker fel, fel, fel! vad jag än gör.
Men så minns jag Skolverkets kloka Eva som jag lyssnade till på konferensen i onsdags. Hon sa att hon har all förståelse för att vi vuxenutbildningsrektorer nu slåss mot statistiken, men hon bad oss tänka på syftet med att redovisa; att resultatet ligger till grund för fortsatt stöd till vuxenutbildning.
Ja, jag vet att det är så. Men när jag sitter där och dryper av stressvett så är det inte så lätt att tänka klart. Men nu, när jag i stort sett fått koll på alla magiska formler och kolumner, kan jag tänka att jag har dragit mitt strå till stacken för att göra vuxenutbildningen ännu bättre framöver. Hoppas jag i alla fall ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar