Ursäkta, men vad är tanken med att sända en serie som "Ung och bortskämd"? Snacka om att förstärka fördomen om ungdomar som ena riktiga slarvrar. Grr.... Jag som träffar på så många fina, kompetenta och ansvarstagande ungdomar jämt, de ska väl ändå inte behöva bära detta ok på sina axlar?
Nä, gör en serie om deras supercurlande föräldrar i stället, de kan gott få bära hundhuvudet i stället. Och jodå, jag vet att föräldraskap inte är nån barnlek, men med en gnutta sunt förnuft och äkta kärlek kommer man en bra bit på vägen. Låter man sen barnen få ta lagom mycket ansvar och håller sitt kontokort på behörigt avstånd från dem, då blir det nog folk av de flesta. Majoriteten, skulle jag tro.
Så sträck på er, alla fina och lagom bortskämda ungdomar. Låt ingen se ned på er för att ni är just unga. Vi har alla varit där, i livets kringelikrokiga startfält, även om åren verkar ha suddat ut dessa minnen hos en del av oss gamlingar. Gå rakryggade ut i samhället och visa vad ni går för!
tisdag 28 augusti 2012
måndag 27 augusti 2012
Att lära i nuet
Jag lever med min "padda". Kalender, jobb- och privatmail, att göra-lista, läser flera tidningar, översätter ord jag inte kan, kollar upp telefonnummer, roar mig med Google Earth, roar mig ytterligare med Word Feud, tittar på arabiska barnprogram, socialiserar mig på Facebook, laddar dotterns mobil via internetbanken, gör minnesanteckningar på möten, gör blajfilm med Sock Puppet, kollar väderprognosen, följer diverse bloggar, und so weiter.
Internet och den "nya" tekniken är en del av mitt liv. Somliga säger att vi har blivit beroende. Jag säger att oändliga möjligheter har öppnat sig. Hela världen ligger för våra fötter, det handlar bara om att handskas med det.
Sorgligt nog kan vi inom utbildningssektorn inte bjuda på detta i vårt dagliga värv. Vi är hänvisade till tryckta läroböcker, sega nätverk och krånglande datorer. I bästa fall webbaserade läromedel, vilket vi nu har på Utbildningscentrum. Hopplöst omodernt. Snacka om segregation; undervisning och vardagsliv i två olika världar.
Erik Fichtelius skriver i sin debattartikel i dagens DN om just detta, om bristen på modern teknik i undervisningen. UR-program på webben är helt fantastiskt, men om eleverna inte har möjlighet att titta på dem är det ju bortkastat. Ju.
Läs artikeln här!
Internet och den "nya" tekniken är en del av mitt liv. Somliga säger att vi har blivit beroende. Jag säger att oändliga möjligheter har öppnat sig. Hela världen ligger för våra fötter, det handlar bara om att handskas med det.
Sorgligt nog kan vi inom utbildningssektorn inte bjuda på detta i vårt dagliga värv. Vi är hänvisade till tryckta läroböcker, sega nätverk och krånglande datorer. I bästa fall webbaserade läromedel, vilket vi nu har på Utbildningscentrum. Hopplöst omodernt. Snacka om segregation; undervisning och vardagsliv i två olika världar.
Erik Fichtelius skriver i sin debattartikel i dagens DN om just detta, om bristen på modern teknik i undervisningen. UR-program på webben är helt fantastiskt, men om eleverna inte har möjlighet att titta på dem är det ju bortkastat. Ju.
Läs artikeln här!
lördag 25 augusti 2012
Lärande på riktigt
Jag har några käpphästar som rektor och en av dem är att lärande ska ske så nära verkligheten det bara går. Jag menar; hur mycket fysik lär man sig av att läsa en text och sen svara på frågor om den? Förmodligen en del och har man sedan turen att ha förmåga att omsätta texten till situationer man varit med om, ja, då lär man sig nog en del. Men den som inte utvecklat den förmågan eller den som inte vistats i miljöer där fysik med lätthet kan synliggöras? Texten blir då platt och meningslös.
Skolan har ett ansvar att bjuda på skiftande miljöer och att utveckla elevers olika inlärningsstilar. Därför menar jag att lärande måste ske på många olika sätt; i klassrummet med olika metoder och utanför klassrummet i olika miljöer och situationer.
Ett praktexempel på detta fick jag vara med om igår. Några av våra SFI-elever, som inte bott särskilt länge i Sverige, deltog i ett bokcafe arrangerat av biblioteket. Temat för träffen var "Resor i världen" och deltagarna berättade om böcker de läst på detta tema. Våra elever bidrog med att berätta om och visa bilder från sina hemländer. Jag behöver nog inte skriva att detta var mycket, mycket uppskattat...
Elevernas lärande, då? Jo, de hade förberett sig under veckan genom att skriva korta texter om sitt hemland. Med lärarnas hjälp tränade de sedan på uttal och meningsbyggnad så att de kunde läsa texterna flytande. Visserligen var de lite nervösa när det blev dags, men oj så bra de gjorde det. Bravo!
Men det var sen det blev lärande på riktigt; åhörarna började ställa frågor, något som givetvis inte går att förbereda. Jag menar att det lärande som skedde då, när intränade ord och fraser fick omsättas i verkligheten, det är lärande på riktigt. Och på måndag fortsätter lärandet i skolan, med nytt gnussande av ord, grammatik och uttal, med elever som fått med sig nya erfarenheter att hänga upp sitt fortsatta lärande på. Så ska en slipsten dras!
Skolan har ett ansvar att bjuda på skiftande miljöer och att utveckla elevers olika inlärningsstilar. Därför menar jag att lärande måste ske på många olika sätt; i klassrummet med olika metoder och utanför klassrummet i olika miljöer och situationer.
Ett praktexempel på detta fick jag vara med om igår. Några av våra SFI-elever, som inte bott särskilt länge i Sverige, deltog i ett bokcafe arrangerat av biblioteket. Temat för träffen var "Resor i världen" och deltagarna berättade om böcker de läst på detta tema. Våra elever bidrog med att berätta om och visa bilder från sina hemländer. Jag behöver nog inte skriva att detta var mycket, mycket uppskattat...
Elevernas lärande, då? Jo, de hade förberett sig under veckan genom att skriva korta texter om sitt hemland. Med lärarnas hjälp tränade de sedan på uttal och meningsbyggnad så att de kunde läsa texterna flytande. Visserligen var de lite nervösa när det blev dags, men oj så bra de gjorde det. Bravo!
Men det var sen det blev lärande på riktigt; åhörarna började ställa frågor, något som givetvis inte går att förbereda. Jag menar att det lärande som skedde då, när intränade ord och fraser fick omsättas i verkligheten, det är lärande på riktigt. Och på måndag fortsätter lärandet i skolan, med nytt gnussande av ord, grammatik och uttal, med elever som fått med sig nya erfarenheter att hänga upp sitt fortsatta lärande på. Så ska en slipsten dras!
torsdag 23 augusti 2012
Kvalitetstid i arbetet
Det pratas mycket om att försöka hitta kvalitetstid i sitt liv; för sig själv, sin familj och sina barn. Aldrig har jag hört någon prata om kvalitetstid i arbetet, men idag har jag faktiskt upplevt just det.
Större delen av dagen upptogs av chefsmöte med allehanda frågor och klurigheter; allt från systematiskt arbetsmiljöarbete, via VFU-ansvar, till omvärldsanalys. Intensivt, intressant och konstruktivt var det, i alla fall fram till dess renodlade grundskolefrågor vidtog. Då tackade jag och förskolecheferna för oss och gjorde annat.
För mig blev det ett spontant möte med vår nye gitarrlärare som var på besök i Gnesta, sedan några telefonsamtal som hopats under dagen. Sen. Sen hände det. Det där som nästan aldrig sker. Ren och skär kvalitetstid med några av medarbetarna.
Jag hade "fått lite oplanerad tid över" och kunde i all världens lugn och ro sitta ner och samtala med medarbetarna tills vi dryftat klart det vi behövde prata om just nu. Pedagogiska spörsmål, klargörande av rutiner, praktiska nötter att knäcka å så lite prövande tankar om framtid. Det var helt enkelt fantastiskt och jag tänkte när jag åkte hem att det verkligen var pur kvalitetstid.
Med risk för att bli riktigt, riktigt tjatig här på bloggen; idag var jag mer än nöjd med min arbetsdag! :)
Större delen av dagen upptogs av chefsmöte med allehanda frågor och klurigheter; allt från systematiskt arbetsmiljöarbete, via VFU-ansvar, till omvärldsanalys. Intensivt, intressant och konstruktivt var det, i alla fall fram till dess renodlade grundskolefrågor vidtog. Då tackade jag och förskolecheferna för oss och gjorde annat.
För mig blev det ett spontant möte med vår nye gitarrlärare som var på besök i Gnesta, sedan några telefonsamtal som hopats under dagen. Sen. Sen hände det. Det där som nästan aldrig sker. Ren och skär kvalitetstid med några av medarbetarna.
Jag hade "fått lite oplanerad tid över" och kunde i all världens lugn och ro sitta ner och samtala med medarbetarna tills vi dryftat klart det vi behövde prata om just nu. Pedagogiska spörsmål, klargörande av rutiner, praktiska nötter att knäcka å så lite prövande tankar om framtid. Det var helt enkelt fantastiskt och jag tänkte när jag åkte hem att det verkligen var pur kvalitetstid.
Med risk för att bli riktigt, riktigt tjatig här på bloggen; idag var jag mer än nöjd med min arbetsdag! :)
onsdag 22 augusti 2012
Ännu en nöjddag
Sådär ja, nu är all verksamhet igångkickad för hösten. Ja, inte särvux då, där väntar vi på vår nya lärare. Men idag har i alla fall ett glatt och härligt gäng på Kulturskolan dragit igång höstterminen på riktigt. Vi är taggade inför en riktigt bra termin, det känns helt otroligt bra att vara tillbaka där!
Så har jag gjort mitt första gymnasiebesök, väldigt spännande! Tanken är att jag ska följa upp hur det går för våra gymnasieelever som finns på ett 55-tal skolor runt om i landet. Erfarenheterna ska sedan föras tillbaka till förskola och skola för att vi ska kunna göra undervisningen ännu, ännu bättre.
Idag handlade det om en elev som behöver lite extra stöd, och jag ville träffa rektorn för att höra hur de stöttat eleven under våren och hur planerna ser ut för hösten. Att bara pytsa in pengar till en assistent är ingen bra hjälp för eleven, nej, utvärderingsbara mål ska det vara så vi ser effekterna. Och det blir uppföljning om ett par månader på den här skolan, kan jag lova.
Händelserika är i sanning mina arbetsdagar och ingen är den andra lik. Somliga arbetsuppgifter skulle jag vilja ägna lite mer tid, andra tradiga skrivbordsjobb skulle jag helst slippa, men för det mesta har jag väldigt roliga och spännande jobb att göra. Så jag skriver väl som jag gör rätt ofta nu för tiden: jag är så nöjd!
Så har jag gjort mitt första gymnasiebesök, väldigt spännande! Tanken är att jag ska följa upp hur det går för våra gymnasieelever som finns på ett 55-tal skolor runt om i landet. Erfarenheterna ska sedan föras tillbaka till förskola och skola för att vi ska kunna göra undervisningen ännu, ännu bättre.
Idag handlade det om en elev som behöver lite extra stöd, och jag ville träffa rektorn för att höra hur de stöttat eleven under våren och hur planerna ser ut för hösten. Att bara pytsa in pengar till en assistent är ingen bra hjälp för eleven, nej, utvärderingsbara mål ska det vara så vi ser effekterna. Och det blir uppföljning om ett par månader på den här skolan, kan jag lova.
Händelserika är i sanning mina arbetsdagar och ingen är den andra lik. Somliga arbetsuppgifter skulle jag vilja ägna lite mer tid, andra tradiga skrivbordsjobb skulle jag helst slippa, men för det mesta har jag väldigt roliga och spännande jobb att göra. Så jag skriver väl som jag gör rätt ofta nu för tiden: jag är så nöjd!
lördag 18 augusti 2012
Alla bollar i luften
Ungefär halvvägs in i denna vecka kände jag att jag hade alldeles för många bollar i cirkulation i luften och såg inte riktigt hur jag skulle kunna ta ner dem på ett snyggt sätt. Det är ingen bra känsla två veckor efter semestern. Men så hände nåt avgörande.
Veckan har inneburit många timmars intervjuande av sökande till gitarrlärartjänsten på Kulturskolan och när vi var klara hade vi vår utvalde. Och han tackade ja! Den bollen tog jag emot med stor värme i min famn och sen kunde jag börja plocka ner övriga bollar också, en efter en. Dessutom mycket nöjd med en kanonrekrytering.
När jag låste arbetsrummet igår var det en mycket nöjd bollfångande rektor som tog helg. Ett 15-tal nya elever på komvux är introducerade, Kulturskolans personal har startat upp med en bra föreläsning om normer och jämställdhet, en medarbetare är avtackad och på väg mot nya äventyr, APT:er inför nästa vecka är förberedda och jag har gjort mitt första gymnasiebesök. Det handlar inte bara om att kunna ha många bollar i luften. Man måste kunna ta ner dem också!
Veckan har inneburit många timmars intervjuande av sökande till gitarrlärartjänsten på Kulturskolan och när vi var klara hade vi vår utvalde. Och han tackade ja! Den bollen tog jag emot med stor värme i min famn och sen kunde jag börja plocka ner övriga bollar också, en efter en. Dessutom mycket nöjd med en kanonrekrytering.
När jag låste arbetsrummet igår var det en mycket nöjd bollfångande rektor som tog helg. Ett 15-tal nya elever på komvux är introducerade, Kulturskolans personal har startat upp med en bra föreläsning om normer och jämställdhet, en medarbetare är avtackad och på väg mot nya äventyr, APT:er inför nästa vecka är förberedda och jag har gjort mitt första gymnasiebesök. Det handlar inte bara om att kunna ha många bollar i luften. Man måste kunna ta ner dem också!
onsdag 15 augusti 2012
"Besvärliga föräldrar"
Som rektor stöter man på dem ibland; "de besvärliga föräldrarna". Mail, besök, möten, sms, skolverksanmälningar, kommentarer på Facebook, nya mail och flera möten. Många suckar och gråare hårstrån. Varför kan de inte bara förstå och ge sig?
Jag är inte bara rektor, jag är mamma också, och kanske kan jag förstå lite av mekanismerna bakom "en besvärlig förälder". Ens barn är det finaste man har och man vill sitt eget barn det allra, allra bästa. Förstås!
I kväll såg jag andra delen av "Välkommen till vår vardag" och en av föräldrarna uttryckte det så klockrent. Hon menade att det är rädslan för att barnet inte ska få det han eller hon ska få i skolan, att det bara ska bli förvaring, som driver en att kämpa för sitt barn. Ja, vilken förälder skulle inte kämpa för sitt barn om skolan gav de signalerna?
Nu måste jag säga att jag inte träffat på så många besvärliga föräldrar under mina år som rektor. Några oroliga föräldrar har jag mött, men efter att ha mötts har frågetecknen ofta rätats ut och vi har arbetat vidare tillsammans för barnets bästa.
Det är nog det som är kärnan i detta, att skola och familj möts för att planera och arbeta tillsammans framåt. Skolan har sitt regelverk och sina förutsättningar, familjen har all sin kunskap och sin värld. Allt detta ska mötas i en strävan att ge barnet det allra, allra bästa.
Lotta; det här inlägget har jag skrivit som en eloge till dig. Du är, med all rätt, "en besvärlig förälder". Stå på dig tills du blir mött!
Jag är inte bara rektor, jag är mamma också, och kanske kan jag förstå lite av mekanismerna bakom "en besvärlig förälder". Ens barn är det finaste man har och man vill sitt eget barn det allra, allra bästa. Förstås!
I kväll såg jag andra delen av "Välkommen till vår vardag" och en av föräldrarna uttryckte det så klockrent. Hon menade att det är rädslan för att barnet inte ska få det han eller hon ska få i skolan, att det bara ska bli förvaring, som driver en att kämpa för sitt barn. Ja, vilken förälder skulle inte kämpa för sitt barn om skolan gav de signalerna?
Nu måste jag säga att jag inte träffat på så många besvärliga föräldrar under mina år som rektor. Några oroliga föräldrar har jag mött, men efter att ha mötts har frågetecknen ofta rätats ut och vi har arbetat vidare tillsammans för barnets bästa.
Det är nog det som är kärnan i detta, att skola och familj möts för att planera och arbeta tillsammans framåt. Skolan har sitt regelverk och sina förutsättningar, familjen har all sin kunskap och sin värld. Allt detta ska mötas i en strävan att ge barnet det allra, allra bästa.
Lotta; det här inlägget har jag skrivit som en eloge till dig. Du är, med all rätt, "en besvärlig förälder". Stå på dig tills du blir mött!
tisdag 14 augusti 2012
Music, music, music...
"Put another nickel in...", ja, idag har jag inte behövt betala ett nickel för att lyssna på god musik, tvärt om. Jag har fått njuta på betald arbetstid. Och ändå jobbar jag inte på Tillväxtverket.
Vi håller på att rekrytera en ny gitarr- och baslärare till Kulturskolan och förutom sedvanlig intervju har vi provspelningar, ett mycket bra drag har det visat sig. Att i ord beskriva vad man går för är inte alltid så lätt, nej, hantverket är ju också en viktig del. I denna rekrytering får de sökande verkligen visa vad de går för. Jag funderar också över hur motsvarande skulle kunna ske för lärare i andra ämnen.
Men idag har jag har lyssnat och njutit, ställt frågor och motfrågor, och fascinerats av hur olika vi människor är och hur olika vår musikalitet kan yttra sig. Helt fantastiskt är det, och i morgon fortsätter vi med fler intervjuer. Keep on rockin'!
Vi håller på att rekrytera en ny gitarr- och baslärare till Kulturskolan och förutom sedvanlig intervju har vi provspelningar, ett mycket bra drag har det visat sig. Att i ord beskriva vad man går för är inte alltid så lätt, nej, hantverket är ju också en viktig del. I denna rekrytering får de sökande verkligen visa vad de går för. Jag funderar också över hur motsvarande skulle kunna ske för lärare i andra ämnen.
Men idag har jag har lyssnat och njutit, ställt frågor och motfrågor, och fascinerats av hur olika vi människor är och hur olika vår musikalitet kan yttra sig. Helt fantastiskt är det, och i morgon fortsätter vi med fler intervjuer. Keep on rockin'!
måndag 13 augusti 2012
Förväntansfulla elever
Nu är även Komvux igång och vi har idag välkomnat och introducerat ett 15-tal nya elever i vuxenstudiernas mysterium. Nja, så mystiskt är det väl inte, men lite annorlunda mot att plugga i grundskola och på gymnasiet. Vi betonar verkligen vikten av att ta eget ansvar för sina studier; ingen lärare kommer att springa efter och tjata om vad som ska göras. Nej, det ansvaret får man ta själv nu.
Det slår mig varje gång vi har dessa introduktioner att det är samma nervösa förväntan i luften som vilken skolstart som helst. Eleverna känner ofta inte varandra och få har vuxenpluggat förut. Osäkerheten går att läsa i ögonen.
Men jag och studievägledaren, som brukar hålla i introduktionerna, lyckas efter ganska kort tid vända nervositeten till nyfiken förväntan, och snart kommer de avslappnade skratten och elevernas egna frågor. Bra! Att skapa trygghet är en förutsättning för att studierna ska bli framgångsrika.
Så i kväll är jag åter igen nöjd över vad vi åstadkommit och kan snart sussa kudde och samla kraft inför en spännande och intensiv morgondag då jag ska intervjua sökande till en tjänst på Kulturskolan. Låter det som att jag har ett omväxlande och kul jobb? Det har jag också!
Det slår mig varje gång vi har dessa introduktioner att det är samma nervösa förväntan i luften som vilken skolstart som helst. Eleverna känner ofta inte varandra och få har vuxenpluggat förut. Osäkerheten går att läsa i ögonen.
Men jag och studievägledaren, som brukar hålla i introduktionerna, lyckas efter ganska kort tid vända nervositeten till nyfiken förväntan, och snart kommer de avslappnade skratten och elevernas egna frågor. Bra! Att skapa trygghet är en förutsättning för att studierna ska bli framgångsrika.
Så i kväll är jag åter igen nöjd över vad vi åstadkommit och kan snart sussa kudde och samla kraft inför en spännande och intensiv morgondag då jag ska intervjua sökande till en tjänst på Kulturskolan. Låter det som att jag har ett omväxlande och kul jobb? Det har jag också!
lördag 11 augusti 2012
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Igår var jag på begravning, en bekant som alldeles för tidigt och mycket hastigt gått bort. Stor och bottenlös sorg för familjen, förstås. Att vår vän är borta går fortfarande inte att begripa.
Att säga att jag tycker om att gå på begravning skulle vara fel, det är väl något vi allra helst skulle slippa. Men när jag sitter där i kyrkan och lyssnar till vacker musik och välvalda ord seglar tankarna iväg under kyrkovalvet. Tankar om den person vi just tar farväl av, tankar på familj och andra som mer än någonsin behöver en kram eller ett telefonsamtal för att höra hur det är. Och så tankar om min egen dödlighet och vikten av att ta vara på varje dag.
Å så tänker jag att det är det här som är livet; ena stunden himlastormande lycka och nästa en ändlös sorg, däremellan en "vanlig" vardagslunk. Nu går livet vidare, om än lite annorlunda. Och med mig från gårdagens begravning har jag slutorden ur "Gabriellas sång": "Jag vill känna att jag levt mitt liv". Ta vara på just den här dagen, kära läsare, och säg till någon att just den är viktig för dig!
Lyssna till "Gabriellas sång" ur "Så som i himmelen"
Att säga att jag tycker om att gå på begravning skulle vara fel, det är väl något vi allra helst skulle slippa. Men när jag sitter där i kyrkan och lyssnar till vacker musik och välvalda ord seglar tankarna iväg under kyrkovalvet. Tankar om den person vi just tar farväl av, tankar på familj och andra som mer än någonsin behöver en kram eller ett telefonsamtal för att höra hur det är. Och så tankar om min egen dödlighet och vikten av att ta vara på varje dag.
Å så tänker jag att det är det här som är livet; ena stunden himlastormande lycka och nästa en ändlös sorg, däremellan en "vanlig" vardagslunk. Nu går livet vidare, om än lite annorlunda. Och med mig från gårdagens begravning har jag slutorden ur "Gabriellas sång": "Jag vill känna att jag levt mitt liv". Ta vara på just den här dagen, kära läsare, och säg till någon att just den är viktig för dig!
Lyssna till "Gabriellas sång" ur "Så som i himmelen"
fredag 10 augusti 2012
Förväntningar
Idag är jag ledig. Jag hade hoppats på lite sovmorgon, men vid sju var jag piggare än jag varit tidigare morgnar den här veckan... Nåväl, jag gick ut och plockade en näve hallon till frukostgröten och blev sedan sittande med en kopp kaffe och min "padda".
En vän tipsade tidigare i veckan om en TV-serie så jag passade på att titta på första avsnittet medan jag sörplade i mig kaffet. Kaffet kallnade innan jag fått i mig allt, för programmet satte igång en massa tankar i mig.
Varför är det så viktigt för oss att kategorisera människor? Varför är vi så rädda för den som är "annorlunda"? Vad händer med en människa om man möts av förväntningen att man inte kan? Tankarna virvlade runt medan jag fick ta del av tre familjers berättelser.
En av framgångsfaktorerna för en god utbildning är just höga förväntningar på att eleverna ska nå goda resultat, oavsett hur det ser ut runt omkring dem eller vem de är. TV-programmet gav mig verkligen vatten på den kvarnen; med stöd och mycket kärlek kan en människa utvecklas till sin fulla potential.
Ta 30 minuter av din tid, titta på programmet och fundera över dina förväntningar på andra och hur du stöttar andra till stordåd. Jag ska ta en promenad och fundera vidare på detta!
TV-serien "Välkommen till vår vardag"
En vän tipsade tidigare i veckan om en TV-serie så jag passade på att titta på första avsnittet medan jag sörplade i mig kaffet. Kaffet kallnade innan jag fått i mig allt, för programmet satte igång en massa tankar i mig.
Varför är det så viktigt för oss att kategorisera människor? Varför är vi så rädda för den som är "annorlunda"? Vad händer med en människa om man möts av förväntningen att man inte kan? Tankarna virvlade runt medan jag fick ta del av tre familjers berättelser.
En av framgångsfaktorerna för en god utbildning är just höga förväntningar på att eleverna ska nå goda resultat, oavsett hur det ser ut runt omkring dem eller vem de är. TV-programmet gav mig verkligen vatten på den kvarnen; med stöd och mycket kärlek kan en människa utvecklas till sin fulla potential.
Ta 30 minuter av din tid, titta på programmet och fundera över dina förväntningar på andra och hur du stöttar andra till stordåd. Jag ska ta en promenad och fundera vidare på detta!
TV-serien "Välkommen till vår vardag"
torsdag 9 augusti 2012
Jag älskar mitt arbete!
Dagarna bara visslar förbi, jag har nästan svårt att minnas förmiddagarna när jag åker hem vid fem. Mail ska besvaras, planerade möten genomföras och planering ska ske inför stundande komvux- och gymnasiestart. Å mitt i allt ringer mobilen och avbryter all tillstymmelse till tanke- och arbetsro. Det märks att folk är tillbaka efter semestern.
Idag har jag varit med om det där underbara som en chef verkligen vill uppleva; personalen kommer med egna, goda initiativ om förbättring. Det händer förvisso ganska ofta tycker jag, men åt dagens förbättringar säger jag bara: YES!!!
Efter lunch fick jag besök av två unga damer med iPad, proffslurar och inspelad låt från Popkollo i somras. Jag lyssnade, fick behaglig ryggrysningar och gav tjejerna en plats på kommande Världens barn-galan i oktober. Jisses, så bra! Jag jobbar på att delge er låten här så småningom. Måste bara höras!
Jaha, den här dagen kan nog sammanfattas med papperssortering, informationsskrivande, utvecklingsdiskussioner och fascination över mänsklighetens breda spektra av kompetenser. Jag älskar mitt arbete. Trots papperssorterandet!
Idag har jag varit med om det där underbara som en chef verkligen vill uppleva; personalen kommer med egna, goda initiativ om förbättring. Det händer förvisso ganska ofta tycker jag, men åt dagens förbättringar säger jag bara: YES!!!
Efter lunch fick jag besök av två unga damer med iPad, proffslurar och inspelad låt från Popkollo i somras. Jag lyssnade, fick behaglig ryggrysningar och gav tjejerna en plats på kommande Världens barn-galan i oktober. Jisses, så bra! Jag jobbar på att delge er låten här så småningom. Måste bara höras!
Jaha, den här dagen kan nog sammanfattas med papperssortering, informationsskrivande, utvecklingsdiskussioner och fascination över mänsklighetens breda spektra av kompetenser. Jag älskar mitt arbete. Trots papperssorterandet!
onsdag 8 augusti 2012
Rekrytering 2.0
I rekryteringsprocessen är referenstagningen den allra viktigaste delen, kanske. Vad anser tidigare medarbetare och chefer om den sökande? Hur tror de att den sökande kommer att platsa in i en ny grupp? Vilka är dennes styrkor och utvecklingsmöjligheter? Det är en grannlaga uppgift att ställa rätt frågor och verkligen lyssna på vad som sägs. Svårt. Och intressant.
Inte sällan händer det att tidigare medarbetare hör av sig och frågar om jag kan lämna referenser när de söker nya jobb. Jag säger alltid ja, men ibland händer det att jag säger att "jag kommer att berätta om det och det", något som alltid respekteras. Det är väl i allas intresse att en så rättvis bild som möjligt kommer fram. Och väldigt, väldigt ofta har jag nästan bara gott att säga om mina medarbetare.
Till syvende og sidst tänker jag ändå att vi människor formas oerhört mycket av vår omgivning. Jag har sett åtskilliga s.k. omöjliga medarbetare växa till stordåd i nya sammanhang och med nya möjligheter. Så... Referenstagning i all ära, men det är också hur den nya organisationen tar emot som spelar roll!
Inte sällan händer det att tidigare medarbetare hör av sig och frågar om jag kan lämna referenser när de söker nya jobb. Jag säger alltid ja, men ibland händer det att jag säger att "jag kommer att berätta om det och det", något som alltid respekteras. Det är väl i allas intresse att en så rättvis bild som möjligt kommer fram. Och väldigt, väldigt ofta har jag nästan bara gott att säga om mina medarbetare.
Till syvende og sidst tänker jag ändå att vi människor formas oerhört mycket av vår omgivning. Jag har sett åtskilliga s.k. omöjliga medarbetare växa till stordåd i nya sammanhang och med nya möjligheter. Så... Referenstagning i all ära, men det är också hur den nya organisationen tar emot som spelar roll!
måndag 6 augusti 2012
Rekrytering
Knappt har jag avslutat rekryteringar till Utbildningscentrum förrän det är dags för rekrytering av ny gitarr- och baslärare till Kulturskolan. Det är spännande, svårt och roligt i ett riktigt sammelsurium.
Spännande - nya intressanta människor, med sina erfarenheter och kunskaper är intresserade av att arbeta hos oss. Tänk om just DU ska bli vår medarbetare! Vad kan vi i så fall åstadkomma tillsammans?
Svårt - en av elva sökande ska bli vår nya medarbetare. Har vi valt ut de mest intressanta för intervju eller har vi missat vår stjärna?
Roligt - vi har många mycket kompetenta sökande, det är fantastiskt roligt. Att intervjua dem ska bli en ren och skär njutning!
Och nästan roligast av allt är att jag numera har en arbetslagsledare som bistår mig i hög grad i detta arbete, en ny roll för mig att vänja mig vid. Tursamt nog var vi i stort sett överens om vilka vi skulle kalla till intervju, en god början för vårt fortsatta samarbete. Det artar sig till ett riktigt bra läsår!
Spännande - nya intressanta människor, med sina erfarenheter och kunskaper är intresserade av att arbeta hos oss. Tänk om just DU ska bli vår medarbetare! Vad kan vi i så fall åstadkomma tillsammans?
Svårt - en av elva sökande ska bli vår nya medarbetare. Har vi valt ut de mest intressanta för intervju eller har vi missat vår stjärna?
Roligt - vi har många mycket kompetenta sökande, det är fantastiskt roligt. Att intervjua dem ska bli en ren och skär njutning!
Och nästan roligast av allt är att jag numera har en arbetslagsledare som bistår mig i hög grad i detta arbete, en ny roll för mig att vänja mig vid. Tursamt nog var vi i stort sett överens om vilka vi skulle kalla till intervju, en god början för vårt fortsatta samarbete. Det artar sig till ett riktigt bra läsår!
fredag 3 augusti 2012
5-stegsraket: etapp 1
Tjong i buljongen, vad den veckan rasslade till! I måndags var det min första arbetsdag efter semester och det kändes väldigt okej. Det blev två gedigna planeringsdagar för mig innan första delen av min 5-stegsraket brann av. Ja, det låter kanske lite drastiskt, men jag tänker så om de fem verksamheter jag ska kicka igång de närmaste veckorna.
Först ut på banan var SFI-lärarna och vi har haft tre mycket intensiva och väldigt, väldigt bra planeringsdagar tillsammans. På måndag börjar våra SFI-elever och vi är taggade att möta dem och leda dem vidare på språklärandets bana.
Det ska bli härligt att åter ha elever i huset. Personal i all ära, men det är faktiskt först när eleverna är på plats som det är "på riktigt". På måndag börjar också Komvux-lärarna, del 2 av raketen. Men det tar vi då. Nu ska jag ha helg och vara sååå nöjd med min första arbetsvecka!
Först ut på banan var SFI-lärarna och vi har haft tre mycket intensiva och väldigt, väldigt bra planeringsdagar tillsammans. På måndag börjar våra SFI-elever och vi är taggade att möta dem och leda dem vidare på språklärandets bana.
Det ska bli härligt att åter ha elever i huset. Personal i all ära, men det är faktiskt först när eleverna är på plats som det är "på riktigt". På måndag börjar också Komvux-lärarna, del 2 av raketen. Men det tar vi då. Nu ska jag ha helg och vara sååå nöjd med min första arbetsvecka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)