I gårdagens Aktuellt visade man att det blir allt ovanligare att kvinnan tar mannens efternamn vid vigseln. Förklaringen var att i vårt individualistiska samhälle är det egna varumärket viktigare än namngemenskapen. Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän jag idag läste min vän Richards blogg "Vardagsbetraktelser" och inlägget "Jag, den eländiga mannen" och kopplade det till att bygga sitt varumärke. Richard och hans fru Maria fejsar verkligheten, något som kan tyckas skada varumärket.
Det är snart fem år sen jag började blogga. Då tänkte jag inte i termerna av att skapa mitt varumärke, men det var ju det jag faktiskt gjorde. Via bloggen har jag fått en del nya bekantskaper, tillfälle till intressanta och givande samtal, möjlighet att för mig själv formulera mina tankar, och inte minst medverkan i tidningar, radio och tv därför att andra varit intresserade av tankarna. Lilla jag; en liten enkel tänkande varelse. Lilla jag; som älskar matlagning och trädgårdsarbete men väntar med städning och fönsterputsning tills det inte finns någon återvändo längre. Lilla jag; som understundom är så trött och mentalt sliten att jag vingligt balanserar på randen till depressionens svarta och djupa hål.
Maria och Richards inlägg är utlämnande och ärliga, somliga anser att de skadar "sitt varumärke". De blottar en verklighet som många barnfamiljer lever i, men som få visar upp. Otaliga är facebookinläggen om härliga bullbak, ständiga utflykter och rafflande aktiviteter. Och det är absolut inget fel med det! Men hjärnan är ju funtad så att den lägger ihop allt den får in och skapar en helhet av det, och det är då lätt att tro att "alla andra" har dagarna fyllda av endast trevligheter fast det i verkligheten är ett stort pussel av mångas aktiviteter.
Risken är att man sitter där och känner sig oduglig och otillräcklig i stället för att fokusera på det man har och allt som är bra och fint i ens eget liv. Så det är uppfriskande med inlägg som Marias och Richards, även om folk har synpunkter.
Jag har själv varit med om det. I min blogg har jag ibland skrivit ganska nakna inlägg, givetvis med eftertanke om hur mycket jag vill lämna ut mig och mina tankar. Sanningen finns ju på en skala och ibland finns ingen som helst anledning att blotta den fullt ut. Men jag har några gånger fått kommentarer från personer som tycker att jag lämnar ut mig alldeles för mycket. Så kan det vara. Men det måste få vara mitt val. Och jag har även fått kommentarer från medmänniskor som tackat mig för att jag är öppen med tankar även om det svåra och tunga i livet. Fortfarande mitt val.
Jag är medveten om att även dessa inlägg är en del av "mitt varumärke", att nuvarande och kommande arbetsgivare kan läsa och tycka om detta, att vänner och andra som läser kan ha synpunkter. Å jag tänker att detta är jag. Jag väljer vad jag vill dela med mig av. Du väljer vad du vill läsa, vilka slutsatser du drar av det du läser och inte minst hur du ser på "varumärket Marie-Louise Ramevik". Här är jag. Välkommen att ta del av min värld!
