Just nu är det med mitt liv och leverne ungefär som med lärandet; man märker inte av framgångarna hela tiden, utan plötsligt tar det liksom ett hopp och, ta daa: man märker att det hänt nåt.
Jag måste erkänna att det var synnerligen segt att ta sig upp i morse, snoozandet har aldrig varit så lååååååångt och ramevikskan var mer än grymt trött. Men upp kom jag och till jobbet kom jag.
Att inleda arbetsdagen med luciafirande tillsammans med SFI-eleverna hör ju inte till vardagligheterna, men det blev en väldigt bra början. Tröttheten var som bortblåst efter charmiga tonårsrösters sjungande och emellanåt spruckna falsettoner. Men här är det viljan som räknas. Väldigt stämningsfullt var det.
Så fortsatte dagen i framgången tecken. Två härliga medarbetarsamtal har jag hunnit med, dessutom att rodda runt i mitt arbetsrum så att jag faktiskt har ett eget skrivbord numera. Bara det!
Men grädden på moset var känslan av att kunna svara på några elevers frågor och faktiskt veta vad jag pratade om. Jag måste säga att "jag själv blev förvånader" som vi säger hemma i Östergötland.
Idag blev det alltså ett sånt där kunskapshopp framåt för mig och det gillas skarpt. Så nu nynnar jag hurtigt på Ernst Rolfs gamla slagdänga: "Bättre och bättre dag för dag". Klicka på länken, lyssna och sjung med du också! :)
Bättre och bättre dag för dag (tyvärr med ett abrupt slut, men vi gnolar vidare!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar