Livet är inte bara en dans på rosor, ibland trampar man på törnen också. Att få höra sanningar om sig själv känns som att hoppa jämfota på en rulle taggtråd. Aj.
"Se det som en gåva", säger nån. Jodå, lätt att säga när man dansar på en sommaräng. Men 30 minuters bilresa hem så har jag, kanske lite, lite, kommit närmare presentkortet. I morgon ska jag köra 1 timma till Nyköping också, då hinner jag nog älta färdigt den där taggtråden och komma till läget "det ligger nog nåt i det där i alla fall...".
Det gör ont att utvecklas, det svider i egot. Men intet ont som inte har något gott med sig. Kanske lär jag mig nåt, kanske blir jag en lite bättre människa. Man kan ju alltid hoppas ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar