I min barndom sjöngs en sång som började "Min framtidsdag är ljus och lång, den räcker bortom tidens gång..." Idag kom jag osökt att tänka på den under ett föredrag av framtidsspanaren Bengt Wahlström. Bengts spaning gav vid handen att vi kommer att leva till 150 inom en inte allt för lång framtid. Om det är en ljus bild får väl framtiden avgöra, men i ljuset av detta känns det ju ändå rimligt att jobba till 75, då har man ju ändå halva livet kvar när man går i pension.
Nåväl, det fanns annat i hans föredrag som satte igång betydligt mer jordnära tankar än så, som när han pratade om framtida nyckelkompetenser. Och då ska vi komma ihåg att framtiden redan är här. Jag fastnade särskilt för kompetensen att kunna hantera interaktiva verktyg, kompetens att nätverka och kompetensen att agera självständigt. Å så var tankarna förstås igång om hur detta kan omsättas i min verksamhet.
Jag missade nog en del av föredraget när jag svävade iväg i mina egna tankar, men jag landade lagom till avslutningen som var ungefär så här: Problemet är inte att få in nya tankar utan att få bort de gamla. Så sant, så sant. Jag är väldigt pigg på att tänka och göra nytt men vill ibland ha både hängslen och livrem för att vara säker på att det nya bär. Då kan det ibland bli som ett alldeles för tungt lastat flygplan som har väldig fart framåt men inte har kraft nog att lyfta. Mycket tänkvärt.
Fylld av dessa tankar rullade jag till dottern för att med indisk mat fira Internationella kvinnodagen. Hurra för oss allihop! Jag är stolt och glad över att vara kvinna, kanske ännu stoltare över att vara mamma. Speciellt när jag såg vad dottern skrivit på Facebook idag: "Kärlek till alla fina, starka kvinnor där ute, särskilt till min största inspirationskälla och förebild: mamma <3". Det är, som du förstår, många saker som har gjort den här dagen väldigt, väldigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar