Ibland får vi såna där gevalialika oväntade besök på Utbildningscentrum. En del tror att de kommit till kommunen, andra har helt enkelt bara gått fel.
Igår stapplade en äldre herre in och undrade om hans ansökan kommit in. Det snurrade igång rejält i min skalle och min fördom om att äldre inte kan plugga poppade upp som gubben ur lådan. Efter ett framgångsrikt detektivarbete lyckades jag förstå att han lämnat in en ansökan till en annan funktion i kommunen och vi kunde lösa hans bekymmer.
Idag firade vi av en 65-årig elev, mormor/farmor C. Det var en fröjd att se hennes genanta glädje över att bli sjungen för och uppvaktad med vacker orkide. Och nästan ännu härligare var det att se övriga elever på Utbildningscentrum som samlades runt henne och visade sin glädje över att hon är en del av oss. Det kom nästan en liten tår i mitt rektorsöga.
Jag bar med dig den känslan under resten av dagen, genom ansökningar, möte med räddningstjänsten, ett par medarbetarsamtal och ett rejält spadtag tillsammans med min duktiga administratör. Allting går. Kan farmor C så kan vi alla. Och det är aldrig för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar