Jag kan en herrans massa olika saker, är dessutom riktigt styv på en hel del. Det är kul att kunna. Jag blir stolt och glad när jag kan. Då är det roligt och det som ska göras går lätt som en plätt.
Sen finns det en oändligt mängd saker som jag inte kan. Det behöver jag för det mesta inte bry mig så mycket om. Men ibland vill jag och/eller förväntas jag lära nytt. Det är spännande, för det mesta.
Nu har jag börjat nosa på mitt kommande uppdrag som gymnasieansvarig i kommunen. Jag läser dokument, kollar hemsidor och träffar personer som jag ska samverka med. Idag har jag varit på samverkansmöte med gymnasiechefen i Nyköping och träffat den ansvarige på antagningsenheten i Södertälje. Och så krönte jag dagen med att kolla Skolverkets och Skolinspektionens hemsidor, så nu har jag en försvarlig bunt med rapporter att tugga i mig.
Jo, jag tycker att det är roligt att lära nytt, men ibland svindlar liksom tanken och jag tänker att jag aldrig kommer att begripa vad det handlar om. Ett visst missmod infinner sig. Men envis som jag är knaprar jag snart i mig en massa information igen, och lärandet växer till sig. Då känns det roligt igen.
Jag tror inte att det är så väldigt annorlunda för alla våra elever. Jag hoppas verkligen att de tycker att det är roligt att lära, men jag vet också att alla emellanåt drabbas av missmod och kanske orkeslöshet i sitt lärande. Vad det gäller våra gymnasieelever blir det mitt uppdrag att fånga upp dessa elever så att de inte avbryter sin skolgång alldeles för lättvindigt. Jag får gå in i det uppdraget med stor respekt för ungdomarna. Tillsammans ska vi hjälpas åt så att gymnasietiden blir en bra erfarenhet och ett sista avstamp rakt ut i vuxenlivet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar