Idag kom tidningen Chef med artikeln där jag är med. Det är en svart historia som målas upp. Kanske speglar den verkligheten mer än jag vill kännas vid. Rektors arbete som ett omöjligt uppdrag. Vill inte se det, vill något annat.
Men kanske är det dags för alla berörda parter att ta sig en rejäl reflektionsstund kring vad man vill med svensk skola framöver och vad man tror att den skolan behöver för typ av ledarskap.
Om man tycker att svensk skola ska ledas av chefer som ägnar sina dagar åt administrativt dravel i stället för att driva pedagogisk utveckling, åt resor till återvinningsstationen i stället för utvecklande livsresor med sina lärare, åt att göra sekundsnabba brandkårsutryckningar i stället för att leda människor framåt; då kan man sitta lugnt i båten. Tycker man att ledarskapet ska bestå av något annat, då är det dags för förändring.
Jag är inte den som ägnar dagarna åt navelskåderi och bittert gnäll, det vet alla som känner mig. Men nånstans går även min gräns för vad som är ett rimligt uppdrag. När chefskapet mer handlar om vaktmästarsysslor och administration än om ledarskap, då är det begripligt att fler än jag slår bakut. Eller?
1 kommentar:
Jag är inte förvånad kära Marie-Louise! Har länge funderat på att göra en lista över vad en förskolläare ägnar sig åt i sitt ledarskap...ibland känns det som allt annat än att leda barn och kollegor framåt och i utveckling...! Ska leta efter artikeln i Chef. Finns den på nätet mån tro?
Skicka en kommentar