Sen jag tillträdde som rektor för Utbildningscentrum har ansökningarna ökat markant. Förmodligen lika mycket orsak och verkan som att storkstammen ökade markant, liksom barnafödandet, efter andra världskriget. I alla fall är det väldigt roligt att hälsa alla nya elever välkomna, vilket vi gjorde idag. Så mycket förväntningar och pirr i magen, precis som vilken skolstart som helst, men nu handlar det om vuxna som ska komplettera tidigare skolgång. Inte mindre pirr i magen för det.
Under eftermiddagen träffade jag kvinnan som ska bli min coach under några månader framöver. Vi har ju fått kompetensutvecklingspengar från EU och jag får min beskärda del för att jag vill utveckla mitt ledarskap. Efter ett första inledande rekognoserande samtal bestämde vi oss för att gå vidare.
Jag känner att det kommer att bli en riktig resa. Jag har bett henne att utmana mina tankar och verkligen borra i det jag säger. Ja, jag har själv bett om det, tänker jag efter dagens samtal. Efter en lång stunds vändande och vridande var det plötsligt tomt och tyst i huvudet. Inte en tanke. Som omväxling, liksom...
Nu har jag ett par veckor på mig att själv vrida vidare på de där tankarna, innan det är dags för nästa omgång i tankens boxningsrond. Redan i morgon ska jag gå min första match mot mig själv, eller med, kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar