Andra juni och inte tillstymmelse till sommar. Hos mig är det fem grader "varmt", blåst och snöglopp. Mina plantor har fått flytta tillbaka in i uterummet, där står kupe'värmaren och försöker fördriva den värsta kylan. Dock är mina tomatplantor alldeles för stora och tunga för att jag ska orka bära in dem och jag undrar så hur dessa stackare ska överleva eländesvädret. Visserligen har de fått ett litet improviserat växthus av byggplast, men jag grunnar på hur jag ska kunna hjälpa dem ytterligare. Förmodligen blir det ännu svalare mot natten.
Jag återvänder, som så ofta, till liknelsen av ledarskap som trädgårdsmästarens jobb. Det händer att mina medarbetare får kritik av elever eller andra. Ibland är den rättmätig och då får man korrigera kursen till det bättre.
Ibland är dock kritiken orättfärdig. Inte sällan projiceras egna tillkortakommanden på läraren, som i sin tur får utstå både spott och spe. Arbetet känns då iskallt och tungt, kastvindarna gör att man har svårt att hålla balansen.
Som ledare gäller det då att flytta in medarbetaren i det uppvärmda glasrummet, kanske förstärka med lite bubbelplast runt omkring och öka värmen så att en stunds omsorg och omtanke grundar för fortsatt växande. Får plantan stå kvar ute i kylan kommer den att skadas svårt och kanske aldrig återhämta sig riktigt.
Turligt nog är dessa situationer ganska sällsynta, precis som det ruggiga vädret så här i början av juni. Man får helt enkelt bara hoppas på snar förändring och drömma om sköna blomsterängar och varma dagar. För de kommer, och vi överlever den här iskylan också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar