För några dagar sedan fick jag ett meddelande från en tidigare anställd som snart ska pröva på ledarskapsvingarna. Det stod: "Jag har dig som min förebild, jag ska lyssna och försöka att alla ska bli tillgodosedda men i slutändan så är det mitt beslut som är avgörande och det kommer att fattas ur ett barnperspektiv. Vilka råd kan du ge mig?"
Jag blev glad, stolt och skräckslagen på samma gång. Jag har mina förebilder, nu fick jag veta att jag själv är en. Oj.
Så kom jag till råden. Ledarskap är liksom inget quick fix, mer trial and error. Jag skrev bland annat: "Ledarskap. Det är det både du och jag utövar varje dag, fast i olika sammanhang. Att vara lärare är att i högsta grad vara ledare. Du har en ide om vad du vill åstadkomma i det sammanhang din/dina elever befinner sig. Du har tänkt ut vägen fram till målet. Du agerar efter tanken, men korrigerar efter sammanhanget och efter vad som sker. DET är ledarskap."
Jag skrev också om att försöka hitta sina ledstjärnor, det som faktiskt betyder något för en. Det är viktigt att ha kläm på dem, både i lärar- och ledarskapet. Jag vet att min vän och jag har en gemensam ledstjärna; elevperspektivet först. Min vän är grym när det måste rytas i, dvs när elevperspektivet kommer i andra eller tredje hand. En mycket god grund att bygga sitt ledarskap på.
Det ska bli fint att följa min vän vidare på ledarskapets bana. Jag vet att det kommer att bli en lyckosam resa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar