Får en tid sen fick jag den frågan, och jag har fått den någon gång tidigare, så jag har funderat lite över det. Jag tror att det är viktigt att emellanåt stanna upp och fundera över vad det är man gör, vad som driver en och vad det är man vill åstadkomma med sitt arbete.
Jag är äldst av fyra underbara syskon och har alltid tagit ledarrollen, styrt och ställt med dem. För några år sedan berättade en av mina systrar att hon var jätterädd för mig när hon var liten. Jag gick visst runt och sa: "Ska du ha stryk, eller?" Av detta minns jag ingenting, ännu mindre varför jag sa så. Jag har heller aldrig slagit någon, men det verkar ju ha räckt med hot ;)
Min andra syster kunde reta gallfeber på mig enbart genom att titta på mig. Jag vet inte vad det var som satte igång detta och det gick över nånstans i tonåren. Men innan dess var det en del bråk oss emellan. Alltid hennes fel, förstås! Eller förmodligen inte, vi var nog lika goda kålsupare.
Vad har nu detta med mitt ledarskap att göra? Jo, jag är övertygad om att vi formas som människor av precis allt det vi upplever. Jag fick tidig träning i att leda andra, att lösa problem på egen hand, att ta hänsyn till mina syskon och våra olika behov; egenskaper som är viktiga för en ledare.
När jag var 12 år fick jag uppdraget att ta hand om en liten söndagsskolegrupp i kyrkan. I dag baxnar jag vid tanken, men det fanns vuxna som trodde på mig och som såg mina ledarskapsförmågor. Fortsatt träning i ledarskap. Ganska snart därefter blev jag ledare för ungdomskören tillsammans med en av mina kompisar, forsatt träning i ledarskap och samarbete.
Sen har det rullat på. Det tog ett år som nyanställd lärare så blev jag studieledare som det hette på den tiden. När jag kom till Gnesta hamnade jag i ett arbetslag där jag omedelbart kastade oss in i skolutvecklingsprojekt. Efter några år blev jag erbjuden tjänsten som biträdande rektor och ytterligare några år senare blev jag "storrektor", med en egen skola och förskola.
Jag älskar mitt arbete. Jag drivs av att leda människor mot uppsatta mål, på ibland kringelikrokiga vägar. Jag njuter av att se medarbetare och elever växa i kunskap, förmågor och självkänsla. Jag vet att mitt arbete gör skillnad för många, och det är jag väldigt, väldigt nöjd med. Så det är inte bara på ett slumpartat bananskal jag halkat in i branschen och håller mig kvar. Det är helt enkelt en del av mitt underbara liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar