Häggen blommar som bäst och syrenerna ståtar med sina svällande knoppar i väntan på att få brista ut i blom. Jag gör som skomakarn; har några dagars ledigt.
Mellan grävning av land och omplantering av uppdragna växter unnar jag mig en stund i hängmattan. Den solvarma vinden smeker min kind och för med sig en förförande doft av plommon- och körsbärsblom. I trädkronan ovanför mitt huvud sitter den stilige flugsnapparhannen och spanar in småknytt, lite längre bort gapar talgoxen efter sällskap. Sirliga blomblad från plommonträdet singlar ner i mitt ansikte och förs sedan bort av vårvinden.
Jag känner hur vilan gör gott för kropp och själ, hur ett nöjt leende riktigt breder ut sig i mitt lätt solbrända ansikte. En jobbtanke, eller två, svirrar förbi, men jag låter dem löpa. Tids nog är det dags att borra sig djupare ner i dem.
Nu är det dags att återvända till trädgården; till spade och grep, till jordgubbsplantor och pallkragar. Och jag längtar redan efter nästa vilopaus i hängmattan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar