Syrenerna slog ut hemma hos oss i söndags så det passade ju bra att återgå från skomakarsemester till rektorsarbete. Att högsommarvärmen skulle anfalla i samma veva var jag inte beredd på, men skönt var det i alla fall att gunga vidare på lärandets skepp.
Igår ägnade jag en bra stund åt att reda ut lite siffergegga inför SCB-redovisning och sen tog jag emot nämnden som var på verksamhetsturne. Jag känner mig alltid lite extra ödmjuk när jag träffar fritidspolitiker, dvs människor som viger en hel del av sin fritid åt att omsätta demokratitanken. Jag har sett luntorna som ska plöjas igenom inför varje sammanträde. Och det räcker inte med att plöja; man ska tycka något om det också.
Nåväl, igår var det verksamhetsbesök och vi hade ett gott samtal om mina verksamhetsområden vuxenutbildning och gymnasiet. Många gillande nickar såg jag, så jag tror att nämnden är rätt så nöjd med det som görs och mina tankar om framtiden.
Idag har jag ägnat mig åt det som de flesta rektorer anser att vi hinner med minst av allt, nämligen lektionsbesök. Lektionen var ett heldagsstudiebesök i kungliga hufvudstaden och Astrid Lindgrens författarskap var temat. Vi besökte Dalgatan där hon bodde, Vasaparken hon ofta vistades i och huset där "Karlsson på taket" utspelar sig. Att det roterade en helikopter ovanför våra huvuden just då var ju bara lite extra krydda på moset.
Efter välsmakande lunch begav vi oss så till Junibacken och ytterligare fördjupning i Astrids underbara berättelser. Hela dagen hade jag ett sånt där lyckligt rektorsleende i mig, ett leende grundat i att jag kunde se hur läraren hade grundat för lärandet på ett fantastiskt fint sätt, där teoretisk skolkunskap omsattes i praktik och inte minst hur eleverna omsatte sitt lärande genom att komma med nya spännande och kluriga frågor.
Det är just det där som är så innerligt svårt att sätta ord på, det där lärandet som "bara" är där, utan att man behöver kontrollera det med skriftligt prov eller andra uppgifter. Varje lärare känner det där, men har också kravet på sig att kunna redogöra för varför en elev fått just det ena eller andra betyget. Lika bra då att låta eleverna skriv ett prov eller en uppsats också så man har ryggen fri... Å, vad jag skulle önska att lärarna kunde få vila lite mer i sin pedagogiska erfarenhet och få njuta av lärandet så som jag har gjort idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar