Inte sällan får jag frågan när jag kommer hem om vad jag gjort under dagen. Ibland är det bara som sockervadd i huvudet och jag minns ingenting. Dagarna liksom bara rullar på i en rasande takt och arbetsuppgifterna avlöser varandra.
Måndagarna ägnar jag alltid åt gymnasiet, så ock idag. Jag börjar faktiskt känna att jag har åtminstone liiiiiiite koll på läget, begriper ett och annat. Men mycket kvarstår att lära, måste bara få lite ordning i kartongerna först. Å då menar jag i första hand den delen av hjärnan som härbärgerar gymnasiet och dess frågeställningar.
Jag kände mig rätt så nöjd när jag styrde kosan hemåt idag, mindes faktiskt vad jag gjort ;) Alla våra samverkansavtal med olika kommuner om att ta emot våra gymnasieelever är genomgångna, en struktur för kommande avtal upprättad och alla berörda kommuner kontaktade inför kommande omförhandlingar. Svårt och roligt på samma gång, det där.
Så har jag påbörjat arbetet med att håva hem slutbetygen för de elever som gick ut sista året nu i juni. Egentligen är det helt ointressant, desto intressantare är de elever som inte fått slutbetyg. Dem ska jag studera lite närmare. Har de fått det stöd de har rätt till? Fanns det svårigheter redan när de lämnade 9:an i Gnesta? Finns det mönster i elevernas resultat?
Å sen kommer det riktigt, riktigt spännande med det här: att återföra informationen till chefsgruppen och diskutera hur vi kan förändra i de förutsättningar vi ger barn och elever så att alla når uppsatta mål. Jodå, så det enkla svaret på frågan om vad jag gör om dagarna är "skapar ännu bättre förutsättningar för våra elever att få en riktigt genuint bra skolgång". Det är fint som snus, det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar