Nu har sista handen lagts för att försätta trädgården i vintervila. I alla fall om man bortser från löven. Vi har mest eklöv, sega rackare som bildar en tät matta över gräset. Jag brukar räfsa bort dem för att undvika mögel i gräset. Men än är det inte dags, allt för många löv sitter envist kvar i trädkronorna.
I landen är ettåringarna uppdragna och nästa års vitlök nedmyllad. Lite pingstliljeknölar har jag också petat ner och krukorna med tulpaner är nedgrävda. Jorden har lagt sig till vila efter ännu en växtsäsong, i väntan på nästa.
När jag lallat runt och vinterbonat har jag åter igen tänkt på hur ledarskap och trädgårdsmästeri kan liknas vid varandra. Liksom trädgården läggs i vintervila måste också verksamheter emellanåt stanna upp, tänka till och ta ny sats. Som av en händelse plitas det i dagarna på våra kvalitetstedovisningar, ett ypperligt tillfälle att stanna upp och reflektera över det verksamhetsår som varit. Lite vintervila, alltså.
Jag tycker att vi börjar få bra snurr på kvalitetsarbetet i kommunen, där kvalitetsredovisningarna givetvis är ett bra verktyg. Vi får stanna upp och tänka till över vad vi gjort, hur det blev och varför det blev som det blev. Sen tar vi avstamp i detta inför kommande år och sätter upp nya utvecklingsmål.
Det är precis så med trädgårdsarbete. Utifrån hur de olika grödorna klarat sig denna säsong har jag tankar om hur nästa växtsäsong ska planeras och genomföras. Några plantor ska få byta plats, några ratar jag helt och jag kommer säkert att pröva något nytt från frökatalogen. Men basträdgården står kvar, lite nytänk och utveckling blir det dock. Som i verksamheten. Ja, trädgårdsarbete och ledarskap har verkligen beröringspunkter!
lördag 27 oktober 2012
fredag 26 oktober 2012
Att lyfta blicken
Det är lätt att som rektor fastna med sitt cyklopöga i scb-redovisningar, fakturaattestering, mailsvarande och inspektionsrapportskrivande. Ni hör ju själva hur kul det låter ;)
Skämt åsido så är det mycket av administrativ natur som tynger de späda rektorsaxlarna, ser man inte upp kan det bli ens skrivbordsdöd. Det är ju inte riktigt därför man valt att bli rektor. Jag har valt att bli rektor för jag tror att jag kan bidra till att göra utbildning ännu bättre och bidra till elevers lärande.
De två senaste dagarna har hjälpt mig att lyfta blicken från skrivbordet till något större. Först politik- och chefsdag med framtidsspan och omvärldsanalys. Sen chefsdag med alla förskolechefer och rektorer där vi bland annat gjorde ett rejält nedslag i vårt pågående EU-projekt "Lärande samverkan". Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi?
För mig har dessa dagar bidragit till att lyfta blicken till något större än mitt skrivbord och de ständiga högarna. Kommunens övergripande mål om fler till högre utbildning är något som jag i allra högsta grad bidrar till, något som får mig att lyfta blicken. Känner mig i kväll trött, men tacksam över att jag får vara del i detta. Jag kommer att landa på jobbet på måndag med mer kraft i vingarna. Det känns fantastiskt bra!
Skämt åsido så är det mycket av administrativ natur som tynger de späda rektorsaxlarna, ser man inte upp kan det bli ens skrivbordsdöd. Det är ju inte riktigt därför man valt att bli rektor. Jag har valt att bli rektor för jag tror att jag kan bidra till att göra utbildning ännu bättre och bidra till elevers lärande.
De två senaste dagarna har hjälpt mig att lyfta blicken från skrivbordet till något större. Först politik- och chefsdag med framtidsspan och omvärldsanalys. Sen chefsdag med alla förskolechefer och rektorer där vi bland annat gjorde ett rejält nedslag i vårt pågående EU-projekt "Lärande samverkan". Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi?
För mig har dessa dagar bidragit till att lyfta blicken till något större än mitt skrivbord och de ständiga högarna. Kommunens övergripande mål om fler till högre utbildning är något som jag i allra högsta grad bidrar till, något som får mig att lyfta blicken. Känner mig i kväll trött, men tacksam över att jag får vara del i detta. Jag kommer att landa på jobbet på måndag med mer kraft i vingarna. Det känns fantastiskt bra!
onsdag 24 oktober 2012
"Stadens lugn..."
Vi har en fyndigt läcker devis i kommunen: "Stadens lugn och landets puls". Mmm, sug på den en stund, jag tycker faktiskt att den är tuff!
I kväll sitter jag dock och funderar över om den gäller ALLA kommunens invånare, eller om den står för något helt annat. Jag har, i alla fall hittills, tänkt att den gäller alla invånare. "Stadens lugn..." Tvivlar faktiskt i kväll.
Idag fick jag veta att en av våra elever inte tillgodogör sig undervisningen i tillräcklig grad. Orsaken är att han sitter vaken hela nätterna, pimplar kaffe för att hålla sig vaken. Natt ut och natt in. Går i skola på dagarna, men orkar nästan inte vara vaken. Ingen bra grund för lärandet.
Till och från i fyra månaders tid har hans lägenhet blivit beskjuten nattetid av något som troligen är soft air gun. Han har samlat in kulorna, gått till polisen och berättat. Han har varit hos bostadsbolaget och berättat. Idag berättade han för sina lärare.
Polisen har bett honom komma tillbaka när han tror sig veta vem som gör detta. Därav de sömnlösa nätterna, då barnen vaknar av skotten och gömmer sig under köksbordet av skräck. I mörkret och skräcken kan han inte se varifrån skotten kommer. Troligen från någon lägenhet mitt emot. Bostadsbolaget säger sig inget kunna göra då han står långt ner i kön för att byta bostad. Stadens lugn...
En helig vrede växer inom mig över tafatthet och axelryckningar, över negligerande männsikosyn. Och jag skäms. Jag skäms över att någon endaste människa i stadens lugn ska behöva leva med detta. Det är dags att vi som berörs av det mannen i fråga terroristeras av får upp lite mer stadslig puls för att få till en förändring och mänsklig värdighet. Nu. NU!!! Stadens lugn åt alla invånare!
I kväll sitter jag dock och funderar över om den gäller ALLA kommunens invånare, eller om den står för något helt annat. Jag har, i alla fall hittills, tänkt att den gäller alla invånare. "Stadens lugn..." Tvivlar faktiskt i kväll.
Idag fick jag veta att en av våra elever inte tillgodogör sig undervisningen i tillräcklig grad. Orsaken är att han sitter vaken hela nätterna, pimplar kaffe för att hålla sig vaken. Natt ut och natt in. Går i skola på dagarna, men orkar nästan inte vara vaken. Ingen bra grund för lärandet.
Till och från i fyra månaders tid har hans lägenhet blivit beskjuten nattetid av något som troligen är soft air gun. Han har samlat in kulorna, gått till polisen och berättat. Han har varit hos bostadsbolaget och berättat. Idag berättade han för sina lärare.
Polisen har bett honom komma tillbaka när han tror sig veta vem som gör detta. Därav de sömnlösa nätterna, då barnen vaknar av skotten och gömmer sig under köksbordet av skräck. I mörkret och skräcken kan han inte se varifrån skotten kommer. Troligen från någon lägenhet mitt emot. Bostadsbolaget säger sig inget kunna göra då han står långt ner i kön för att byta bostad. Stadens lugn...
En helig vrede växer inom mig över tafatthet och axelryckningar, över negligerande männsikosyn. Och jag skäms. Jag skäms över att någon endaste människa i stadens lugn ska behöva leva med detta. Det är dags att vi som berörs av det mannen i fråga terroristeras av får upp lite mer stadslig puls för att få till en förändring och mänsklig värdighet. Nu. NU!!! Stadens lugn åt alla invånare!
tisdag 23 oktober 2012
Många bollar i luften
Jag gillar inte det där uttrycket. Många bollar i luften. Det är väl ingen konst. Konsten är att ta ner dem på ett snyggt sätt, eller hur!? Numera försöker jag tänka att jag har en boll åt gången i luften. Ibland blir det ett galant jättekast, ibland en boll som nätt och jämt lämnar handflatan. Men ner kommer dom. För det mesta kontrollerat och, hoppas jag, snyggt.
Idag har jag bollat med alla verksamheter jag har i min hand. Dagen började med att korrigera schemat för en lärare så att det blir mer hanterbart. Därefter vidtog konstruktivt samtal med min arbetslagsledare på Kulturskolan. Massor dokument, utvecklingstankar och strukturer hann vi med, en riktig klippa, den där!
Eftermiddagen inleddes med gymnasiebesök och uppföljning av insatta resurser, det är alltid roligt att höra hur de olika skolorna tänker och arbetar kring elever som behöver lite extra stöd. Mitt fokus är alltid elevens bästa, sen gäller det att försöka luska ut vad som verkligen är elevens bästa. Inte skolans. Inte lärarens. Inte ekonomins. Elevens. Vet inte om jag lyckas utröna det där alltid, men jag försöker.
Dagen avslutades med kompetensutveckling i normkritik för Utbildningscentrums lärare. Jisses, vilka diskussioner och vilken god grund vi har för att upprätta vår nya likabehandlingsplan. Jag blir så fascinerad av vad grupper kan åstadkomma tillsammans!
Sen skulle jag ta ner dagens sista boll. Platt fall, kan man säga. För att göra en lång historia kort så handlade det om SCB-statistik, jag skulle försöka rodda ihop spillror av fakta till en helhet. Kort sagt så sa det bara "splash" när den bollen landade. Ja, ja, det är bara att inse fakta och försöka göra rätt nästa gång.
Så bollade jag runt med den här dagens uppdrag, i morgon väntar nya. Skolinspektionen, here I come!
Idag har jag bollat med alla verksamheter jag har i min hand. Dagen började med att korrigera schemat för en lärare så att det blir mer hanterbart. Därefter vidtog konstruktivt samtal med min arbetslagsledare på Kulturskolan. Massor dokument, utvecklingstankar och strukturer hann vi med, en riktig klippa, den där!
Eftermiddagen inleddes med gymnasiebesök och uppföljning av insatta resurser, det är alltid roligt att höra hur de olika skolorna tänker och arbetar kring elever som behöver lite extra stöd. Mitt fokus är alltid elevens bästa, sen gäller det att försöka luska ut vad som verkligen är elevens bästa. Inte skolans. Inte lärarens. Inte ekonomins. Elevens. Vet inte om jag lyckas utröna det där alltid, men jag försöker.
Dagen avslutades med kompetensutveckling i normkritik för Utbildningscentrums lärare. Jisses, vilka diskussioner och vilken god grund vi har för att upprätta vår nya likabehandlingsplan. Jag blir så fascinerad av vad grupper kan åstadkomma tillsammans!
Sen skulle jag ta ner dagens sista boll. Platt fall, kan man säga. För att göra en lång historia kort så handlade det om SCB-statistik, jag skulle försöka rodda ihop spillror av fakta till en helhet. Kort sagt så sa det bara "splash" när den bollen landade. Ja, ja, det är bara att inse fakta och försöka göra rätt nästa gång.
Så bollade jag runt med den här dagens uppdrag, i morgon väntar nya. Skolinspektionen, here I come!
måndag 22 oktober 2012
Vad gör jag egentligen?
Inte sällan får jag frågan när jag kommer hem om vad jag gjort under dagen. Ibland är det bara som sockervadd i huvudet och jag minns ingenting. Dagarna liksom bara rullar på i en rasande takt och arbetsuppgifterna avlöser varandra.
Måndagarna ägnar jag alltid åt gymnasiet, så ock idag. Jag börjar faktiskt känna att jag har åtminstone liiiiiiite koll på läget, begriper ett och annat. Men mycket kvarstår att lära, måste bara få lite ordning i kartongerna först. Å då menar jag i första hand den delen av hjärnan som härbärgerar gymnasiet och dess frågeställningar.
Jag kände mig rätt så nöjd när jag styrde kosan hemåt idag, mindes faktiskt vad jag gjort ;) Alla våra samverkansavtal med olika kommuner om att ta emot våra gymnasieelever är genomgångna, en struktur för kommande avtal upprättad och alla berörda kommuner kontaktade inför kommande omförhandlingar. Svårt och roligt på samma gång, det där.
Så har jag påbörjat arbetet med att håva hem slutbetygen för de elever som gick ut sista året nu i juni. Egentligen är det helt ointressant, desto intressantare är de elever som inte fått slutbetyg. Dem ska jag studera lite närmare. Har de fått det stöd de har rätt till? Fanns det svårigheter redan när de lämnade 9:an i Gnesta? Finns det mönster i elevernas resultat?
Å sen kommer det riktigt, riktigt spännande med det här: att återföra informationen till chefsgruppen och diskutera hur vi kan förändra i de förutsättningar vi ger barn och elever så att alla når uppsatta mål. Jodå, så det enkla svaret på frågan om vad jag gör om dagarna är "skapar ännu bättre förutsättningar för våra elever att få en riktigt genuint bra skolgång". Det är fint som snus, det!
Måndagarna ägnar jag alltid åt gymnasiet, så ock idag. Jag börjar faktiskt känna att jag har åtminstone liiiiiiite koll på läget, begriper ett och annat. Men mycket kvarstår att lära, måste bara få lite ordning i kartongerna först. Å då menar jag i första hand den delen av hjärnan som härbärgerar gymnasiet och dess frågeställningar.
Jag kände mig rätt så nöjd när jag styrde kosan hemåt idag, mindes faktiskt vad jag gjort ;) Alla våra samverkansavtal med olika kommuner om att ta emot våra gymnasieelever är genomgångna, en struktur för kommande avtal upprättad och alla berörda kommuner kontaktade inför kommande omförhandlingar. Svårt och roligt på samma gång, det där.
Så har jag påbörjat arbetet med att håva hem slutbetygen för de elever som gick ut sista året nu i juni. Egentligen är det helt ointressant, desto intressantare är de elever som inte fått slutbetyg. Dem ska jag studera lite närmare. Har de fått det stöd de har rätt till? Fanns det svårigheter redan när de lämnade 9:an i Gnesta? Finns det mönster i elevernas resultat?
Å sen kommer det riktigt, riktigt spännande med det här: att återföra informationen till chefsgruppen och diskutera hur vi kan förändra i de förutsättningar vi ger barn och elever så att alla når uppsatta mål. Jodå, så det enkla svaret på frågan om vad jag gör om dagarna är "skapar ännu bättre förutsättningar för våra elever att få en riktigt genuint bra skolgång". Det är fint som snus, det!
lördag 20 oktober 2012
Klurigt och spännande
Vi har redan kommit en bra bit in i oktober och jag har fullt sjå att hänga med i svängarna. Såg att man börjat sälja lussebullar i affären; ja, det står väl inte på förrän det är jul.
Den senaste tiden har jag funderat väldigt, väldigt mycket över vad det är som driver mig i mitt arbete, vad det är som gör att arbetet ibland känns övermäktigt och om det verkligen är värt priset att vara rektor. Jag älskar mitt arbete och jag njuter oändligt av att se mina medarbetare och elever utvecklas, men jag har väldigt svårt att hinna med allt jag vill och ska göra om dagarna. Då får man helt enkelt ta sig en funderare.
Riktigt var jag landar i allt detta vet jag inte, processen i min hjärna får fortgå tills den är så klar den kan bli. Det är spännande, svårt och stundtals ganska jobbigt. Jag bollar, vänder och vrider på tankar. Jag tror att jag tänkt klart, men så börjar en ny tanke sippra fram och kräva utrymme i huvudet. Det är väl så här det är att vara och utvecklas som människa. Klurigt och spännande på samma gång!
Den senaste tiden har jag funderat väldigt, väldigt mycket över vad det är som driver mig i mitt arbete, vad det är som gör att arbetet ibland känns övermäktigt och om det verkligen är värt priset att vara rektor. Jag älskar mitt arbete och jag njuter oändligt av att se mina medarbetare och elever utvecklas, men jag har väldigt svårt att hinna med allt jag vill och ska göra om dagarna. Då får man helt enkelt ta sig en funderare.
Riktigt var jag landar i allt detta vet jag inte, processen i min hjärna får fortgå tills den är så klar den kan bli. Det är spännande, svårt och stundtals ganska jobbigt. Jag bollar, vänder och vrider på tankar. Jag tror att jag tänkt klart, men så börjar en ny tanke sippra fram och kräva utrymme i huvudet. Det är väl så här det är att vara och utvecklas som människa. Klurigt och spännande på samma gång!
söndag 7 oktober 2012
Höstfeeling
Hösten är verkligen mitt rätta jag. Varje år är det likadant när lönnarna börjar spraka i all sköns färger. Jag njuter i fulla drag, blir glad av alla färger och går ner i något slags mentalt lugn. Slut på alla sommar-måsten, helt enkelt.
På jobbet har jag haft en riktigt fin vecka, allt sammanställande inför skolinspektionen till trots. Men inget "ont" som inte har något gott med sig; det blir en rejäl genomskådning av hela verksamheten tack vare inspektionen. Och min inställning till inspektion är att den är av godo eftersom den pekar på sådant som vi måste göra bättre, sådant vi kanske inte själva sett. Allt för elevens allra bästa lärande.
Här hemmavid har jag idag tagit upp den sista potatisen, en ganska trist tillställning i år då det inte ville sig riktigt. Men en överraskning var verkligen den ryska frösådda potatisen jag prövat, den gav riklig skörd. Kul projekt! Löken har också gått bra och kålrötterna, så nu har vi en del godsaker i jordkällaren att gotta oss i framöver.
Nä, nu ska jag ta mig lite söndagskaffe med gubben innan jag fortsätter höststädningen och njuter i det klara, fina vädret. Gör det du också och få lite höstfeeling!
På jobbet har jag haft en riktigt fin vecka, allt sammanställande inför skolinspektionen till trots. Men inget "ont" som inte har något gott med sig; det blir en rejäl genomskådning av hela verksamheten tack vare inspektionen. Och min inställning till inspektion är att den är av godo eftersom den pekar på sådant som vi måste göra bättre, sådant vi kanske inte själva sett. Allt för elevens allra bästa lärande.
Här hemmavid har jag idag tagit upp den sista potatisen, en ganska trist tillställning i år då det inte ville sig riktigt. Men en överraskning var verkligen den ryska frösådda potatisen jag prövat, den gav riklig skörd. Kul projekt! Löken har också gått bra och kålrötterna, så nu har vi en del godsaker i jordkällaren att gotta oss i framöver.
Nä, nu ska jag ta mig lite söndagskaffe med gubben innan jag fortsätter höststädningen och njuter i det klara, fina vädret. Gör det du också och få lite höstfeeling!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)