Respekt

Idag fick jag mig en berättelse till livs från några elever som går folkmusikutbildning på Kungliga Musikhögskolan. Fem tjejer satt härom dagen och övade tillsammans då en delegation, med utbildningsminister Björklund i täten, plötsligt klev in i rummet. Utan att knacka.

Han gick fram till dem, avbröt mitt i repetitionen och sa:
- Nej, nu får ni berätta!

Eleverna var helt oförberedda på besöket och visste väl inte riktigt vad de förväntades berätta. Följande konversation följde i ungefärliga drag enligt ett par av eleverna:
- Jaha, ni spelar nån slags svensk folkmusik?
- Ja, vi går på folkmusikinstutitionen.
- Är det bara tjejer på den här utbildningen?
- Nej, vi är nog den mest jämställda utbildningen på hela skolan.
- Jaha, så ni har dragit er undan för att få vara ifred?
- ???
- Vad är det där för instrument?
- En nyckelharpa, nästan Sveriges nationalinstrument. Det är ett lokalt instrument från Uppland.
- Hur ser arbetsmarknaden ut för er då?
- Frilans o lite olika. Fast Anna går lärarprogrammet.
- Jaså, du ska bli musiklärare?
- Nej, fiollärare.
- Och ni har spelat länge?
- Ja, vi började väl i sjuårsåldern de flesta av oss. Fast Johanna började när hon var sjutton.
- Jaha, så då ligger du tio år efter de andra? Nej. Hahaha!

De oförberedda eleverna började skratta nervöst varpå ministern sa:
- Nej. Nu blev det för flamsigt här. Tack, och hej då.

Jag vet att det är ett svårt jobb att vara minister och insatt i all verksamhet man ansvarar för. Jag vet också att när man som offentlig person uttalar sig riskerar man att missuppfattas och misstolkas, ibland dessutom bli felciterad.

Min poäng med det här inlägget är inte att smutskasta ministern, utan en så grundläggande sak som respekt. Vi har en skola som nu stramas upp mot den oordning som ministern anser präglar skolan. Att då kliva rakt in i ett klassrum utan att ens knacka först och sen avbryta det som pågår, det är inte respektfullt.

Att ställa frågor utan att också ställa nyfikna följdfrågor tyder på ointresse och är inte heller respektfullt. Att desstuom utgå ifrån att tjejerna dragit sig undan "de stökiga pojkarna" för att få öva i fred gör mig mållös.

Ordning och reda blir det om alla vuxna i skolan visar eleverna respekt och genom att vi är genuint intresserade av dem. Eller?