Idag kom jag hem efter jobbet, nöjd och glad, och med en bit ork kvar - en hel arbetsdag till trots. Ni anar inte vilken fantastisk känsla det är. Jag hinner, jag orkar, jag mår gott. Mmm...
Jag har varit så van vid att ha Måste flåsande i nacken och att besviken åka hem från jobbet för att jag inte hunnit med allt jag velat göra. Frustrationen var min följeslagare, tätt följd av Besvikelsen. Det blev inte särskilt kul till slut.
Jag förstår att jag just nu har en högst privilegierad situation, att det är lite av skyddad zon. Men jag tänker njuta av den och ta chansen att hämta andan. Fast jag måste erkänna att jag saknar nerven av att vara mitt i smeten, mitt i skollivet och alla elever, föräldrar och personal. Allt liv.
Man kan ju inte både äta kakan och ha den kvar, så jag får väl nöja mig med att jag numera hinner med i alla fall en hel del av det jag tänkt och att jag oftast hinner tänka en tanke till slutet utan att bli avbruten av besök eller telefon. Allting har sin tid. Att landa ska få ta sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar