Jag är inget sportfreak, jag brukar skämtsamt säga att musiken har räddat mig från idrotten. Jag säger det med glimten i ögat och tycker att det är riktigt roligt när såna som är mer sportintresserade än jag går i gång på alla cylindrar och försvarar sporten. Det behövs inte; jag gillar sport i lagoma mängder och gläds med de som njuter av det mer än jag.
Som ledare har jag en längre tid sneglat på Pia Sundhage och hennes ledarskap, det är något där som fascinerar mig. Hon verkar så målinriktad (!) och verkar kunna entusiasmera sitt lag till rena storverk. Hennes oförskräckta sjungande i ur och skur verkar i allra högsta grad bidra till detta. Oerhört kunnig, drivande och crazy; det tilltalar mig!
I intervjuerna efter kvartsfinalen var det ett uttryck som återkom och som fångade min tanke. Reportern frågade en spelare vad det är som gör att det går så bra för landslaget och hon sa: "Vi gör varandra bra". Samma sak sa Pia Sundhage när hon intervjuades lite senare.
Och jag kan förstå att ett lag som peppas med att göra bra för varandra, och tillsammans, kan nå hur långt som helst. Där finns inte utrymme för egoism och narcissism, däremot för varje spelares goda egenskaper och möjligheten att utveckla dem tillsammans med lagkamraterna och deras förmågor.
Tänk om alla familjer, arbetsgrupper, partigrupper, orkestrar och föreningar skulle drivas av devisen att vi gör varandra bra. Tänk om missundsamhet, avundsjuka och rivalitet skulle ersättas av "Vi gör varandra bra". Tänk om...
I väntan på detta återgår jag till att ha semester tillsammans med nära och kära, pyssla om tomatplantorna och plocka hallon. Å så ser jag fram emot svensk semifinal mot Tyskland; jag kommer att sitta fastnaglad framför TV:n - trots att musiken räddat mig från idrotten ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar