Det är nog ingen underdrift att påstå att ett SCB-kuvert i jobbposten sätter igång ett visst adrenalinpåslag hos oss som föräras dem med mer eller mindre jämna mellanrum. Man vet att de kommer, men vill helst inte tänka på det förrän man måste. Det är nämligen inte alltid så enkelt som att knappa in lite siffror och skicka iväg formuläret. Det ska vara rätt siffror också.
När jag är som mest frustrerad över SCB och andra statistiknördar försöker jag tänka på varför alla dessa siffror ska levereras. Jag försöker trösta mig med att allt detta så småningom blir underlag för beslut om verksamheterna och om ekonomisk fördelning. Det är just därför det är så evinnerligt viktigt att det blir just rätt siffror och inte vilka siffror som helst. Bara det gör en ju alldeles svettig...
Jag har precis kommit hem från en konferens om statistik och uppföljning; visst låter det upphetsande! Nja, det kan jag nog inte säga, däremot har konferensen gett mig en massa tankar om vad det är vi gör med den statistik vi har. Det finns hur mycket statistik som helst att ta fram för att ha koll, men sen då; vad gör vi med det vi ser? Hur analyserar vi och drar slutsatser? Och sen, ta daa; hur förändrar vi verksamheten utifrån våra analyser? Det tänker jag grunna vidare på tillsammans med mina jobbarkompisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar