Det är nåt fel som är trasigt, konstaterar Skolinspektionen efter att ha kontrollrättat 96 000 nationella prov i svenska. Inspektionens rättare sätter lägre betyg på provresultaten än vad den ordinarie läraren gör. Kanske inte så svårt att begripa, men högst beklagligt.
När elevens ordinarie lärare rättar provet läser han/hon förstås in en massa saker som inte står där, saker läraren redan vet om eleven. Det går ju faktiskt inte att koppla bort all den kunskapen under några timmars rättning. Resultatet blir uppenbarligen en snällare bedömning än vad som borde vara fallet.
Lägg sedan till att en del av Sveriges lärare och skolor systematiskt ger eleverna ett högre slutbetyg än det de fått på nationella provet. Att vara ute på hal is är då bara förnamnet för en likvärdig skola.
Det är inte lätt att göra bedömningar i ett ämne som svenska där den språkliga förmågan ska bedömas ur olika aspekter. Rättstavning och grammatik är lätt att bedöma, men en uppsats? Inte undra på att det ser ut som det gör.
Om nationella proven ska vara ett stöd för nationell likvärdighet och för lärarens utvärdering av sin undervisning behöver nog någon tänka till. Ganska mycket. Och rektorer och lärare behöver fortsätta att synliggöra och utveckla sin förmåga att göra just bedömningar så att proven blir ett stöd i arbetet. I annat fall undergräver vi hela tanken med en likvärdig skola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar