Det går väldigt bra att ha semester nu när jag äntligen landat i det. Sovmorgnar, lååånga frukostar med nybakat bröd och smörstekta kantareller, lite påt i trädgården och kära vänner på besök. Sämre kan man ju definitivt ha det.
I dagens Strengnäs Tidning skriver Agneta Locrantz på ledarsidan om långledighetens vara eller inte vara. Jag håller med henne om allt, men hon har missat ett argument för att förändra de oändligt långa loven; elevernas lärande.
Det räcker att det går några veckor så börjar våra hjärnor rosta igen. Hur var det nu, si eller så, vad hette det nu igen? Det som inte hunnit sätta sig i ryggmärgen är svårt att fånga om det inte får nötas och blötas i ett ständigt lärande.
Utifrån detta menar jag att elevernas tio veckor långa sommarlov är förödande, det är mycket som ska börjas om från början med när skolorna drar igång igen i augusti. Så jag säger det igen; om vi tror på lärandets kraft så måste vi göra något åt de ständigt återkommande lärandeavbrotten i skolorna. Lärandet kan nämligen inte ta semester.
Å här är Agnetas ledare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar