Sista semesterdagen

Det är min sista semesterdag för den här gången. Jag har tänt grillen, rubbat köttet, går barfota i det solvarma gräset och smuttar på ett glas rött. Jag tänker att livet är bra fint, jag känner mig nöjd med min sköna semester och livet i allmänhet. Å vet du; jag känner mig sugen på att jobba på måndag. Det är väl det bästa betyg en semester kan få!

Smultronställen och drömmar

Jag har en vän som bloggar om stort och smått här i livet. Han skriver medryckande och finurligt klurigt och det är alltid med viss nyfikenhet jag kollar hans blogg. Vad är det han fångat idag?

Han är också en duktig fotograf och inläggen har alltid en bild som fångar det skrivna ordet i ytterligare en dimension. Dessutom avslutas alla inlägg med en fråga till läsaren, något som gör att vi läsare får ytterligare tankar med oss av det vi läst.

Idag var det faktiskt två frågor i samma inlägg; "Vilket är ditt smultronställe?" och "Vad drömmer du om?" Frågorna är till synes enkla, men för mig innebär de ofta en stunds djupt funderande och ibland finner jag inget enkelt svar på frågan. Så är det ju här i livet.

Mitt smultronställe. Ta det ordet i din mun! Smaka på bilderna som kommer! På mitt tankesmultronställe skiner solen, vinden smeker mina bleka shortsbara ben, den söta smultrondoften går ända in i hjärnan, jag mumsar på alldeles solvarma smultron och livet är bara här och nu. I verkligheten har jag flera smultronställen där jag kan finna lugnet och hämta kraft, inte minst i skogen där jag kan ströva timma ut och timma in och bara vara.

På mitt smultronställe behöver jag inte drömma om något annat, något bättre. Jag är ju där! Däremot kan jag drömma om och längta till mina smultronställen när jag inte är där, det känns som att jag allt för sällan tar mig tid att bara vara. Så nu gör jag slag i saken och gör den här dagen till ett smultronställe. Undrar vilket av dem jag ska välja?

Å så skickar jag frågan vidare till dig: Vilket är ditt smultronställe?

Läs gärna min väns blogginlägg här: Vardagsbetraktelser

Zlatan och jag

I november blev det klart med min övergång till Utbildningscentrum i Gnesta. Inga feta rubriker, inga feta miljoner i rullning. Men jag ägnar ju bara mina arbetsdagar åt det finaste som finns, nämligen elevers utbildning, inte åt det livsviktiga bollputtandet som enligt marknadskrafterna är betydligt viktigare än lärande. Ja, ja; det vore bara jobbigt att försöka förvalta alla dessa miljoner... Å ja ä inte bitter ;)

Långledighet inte alltid bäst

Det går väldigt bra att ha semester nu när jag äntligen landat i det. Sovmorgnar, lååånga frukostar med nybakat bröd och smörstekta kantareller, lite påt i trädgården och kära vänner på besök. Sämre kan man ju definitivt ha det.

I dagens Strengnäs Tidning skriver Agneta Locrantz på ledarsidan om långledighetens vara eller inte vara. Jag håller med henne om allt, men hon har missat ett argument för att förändra de oändligt långa loven; elevernas lärande.

Det räcker att det går några veckor så börjar våra hjärnor rosta igen. Hur var det nu, si eller så, vad hette det nu igen? Det som inte hunnit sätta sig i ryggmärgen är svårt att fånga om det inte får nötas och blötas i ett ständigt lärande.

Utifrån detta menar jag att elevernas tio veckor långa sommarlov är förödande, det är mycket som ska börjas om från början med när skolorna drar igång igen i augusti. Så jag säger det igen; om vi tror på lärandets kraft så måste vi göra något åt de ständigt återkommande lärandeavbrotten i skolorna. Lärandet kan nämligen inte ta semester.

Å här är Agnetas ledare

Rapport från Almedalen

Ja, nu har jag ju inte varit där; alldeles för mycket folk på samma ställe vid samma tillfälle, tycker jag. Men jag har följt skeendet lite så där från sidan av. Framför allt skolfrågor intresserar mig, förstås, och det var faktiskt med lite besvikelse som jag kunde konstatera att herr Björklund inte gjorde något skolutspel i år. För det kan väl inte vara slut på förändringarna i skolans värld nu, det finns ju massor kvar att utveckla för att vi ska få en modern skola värd namnet!

Men det finns ju andra som tänker och tycker i stället och jag fastnade för Hanna Stenhagens senaste artikel på Skollyftet. Hon lyfter fram vikten av att sätta lärandet i ett sammanhang, inte minst den digitaliserade värld vi lever i just nu.

Jag har ett uppdrag enligt skollag och läroplan att utveckla min verksamhet, oavsett var vi befinner oss. I dokumenten finns ett inneboende budskap om att världen är föränderlig och att verksamheten måste hänga på det förloppet, oavsett hur bra verksamheten lyckas idag. Det är ett fantastiskt och ganska svårt uppdrag, men jag sporras av det. Och så får jag styrka av att läsa reflektioner som Hannas. Läs du också och inspireras!

Hanna Stehagens tankar efter Almedalen

S-e-m-e-s-t-e-r!!!

Jag har väl aldrig varit med om maken till semester att inte vilja infinna sig. Förra måndagen var det tänkt, men med nyrekryteringar och lite annat viktigt insåg jag tidigt att semestern skulle dröja. Gott nog, jag vill ha grunden ordentligt lagd inför hösten innan jag tar semester.

Men när viktiga frågor drog in även i denna vecka, då började det kännas surt. Jag ville så gärna släppa ansvaret och bara lulla runt i trädgården... Så; idag blev de sista nötterna knäckta och jag kunde lämna kontor, mailbox och annat pockande. Det som ligger i röret nu får vänta.

Så nu, kära läsare, tar jag semester. Det blir hängmatta, odling, jordgubbssylt, lite utflykter, bara andas. Yes; I can!

Lagspel ignesta ;)

Kollar fotbolls-VM och final, men min simultankapacitet tillåter en glutt på paddan emellanåt. Spanien regerar, men Italien har ryckt upp sig på sistone. Fascineras över att Gnesta får en massa gratisreklam hela tiden ;)

I vanlig ordning tänker jag i bilder kring det jag upplever och kring mitt ledarskap. Vad det gäller fotboll tänker jag att det är lagspel som räknas. Att köra solospel är sällan gångbart. Å tränaren kan stå där vid sidan av planen och skrika sig hes under matchen, vem hör det i all villervalla?

Nej, i ledarskap handlar det om att träna laget för match, att förutse vilka situationer som kan uppstå, och att drilla laget för det allra, allra hårdaste motståndet. Sen kan hela laget njuta under pågående spel, man är ju tränad för nåt värre.

Nu sitter jag och bara njuter av ursnyggt spel och dribblande, precis som jag njuter när mina medarbetare utför ett underbart arbete. Iniesta - i Gnesta!