Vi gör varandra bra!

Jag är inget sportfreak, jag brukar skämtsamt säga att musiken har räddat mig från idrotten. Jag säger det med glimten i ögat och tycker att det är riktigt roligt när såna som är mer sportintresserade än jag går i gång på alla cylindrar och försvarar sporten. Det behövs inte; jag gillar sport i lagoma mängder och gläds med de som njuter av det mer än jag.

Som ledare har jag en längre tid sneglat på Pia Sundhage och hennes ledarskap, det är något där som fascinerar mig. Hon verkar så målinriktad (!) och verkar kunna entusiasmera sitt lag till rena storverk. Hennes oförskräckta sjungande i ur och skur verkar i allra högsta grad bidra till detta. Oerhört kunnig, drivande och crazy; det tilltalar mig!

I intervjuerna efter kvartsfinalen var det ett uttryck som återkom och som fångade min tanke. Reportern frågade en spelare vad det är som gör att det går så bra för landslaget och hon sa: "Vi gör varandra bra". Samma sak sa Pia Sundhage när hon intervjuades lite senare.

Och jag kan förstå att ett lag som peppas med att göra bra för varandra, och tillsammans, kan nå hur långt som helst. Där finns inte utrymme för egoism och narcissism, däremot för varje spelares goda egenskaper och möjligheten att utveckla dem tillsammans med lagkamraterna och deras förmågor.

Tänk om alla familjer, arbetsgrupper, partigrupper, orkestrar och föreningar skulle drivas av devisen att vi gör varandra bra. Tänk om missundsamhet, avundsjuka och rivalitet skulle ersättas av "Vi gör varandra bra". Tänk om...

I väntan på detta återgår jag till att ha semester tillsammans med nära och kära, pyssla om tomatplantorna och plocka hallon. Å så ser jag fram emot svensk semifinal mot Tyskland; jag kommer att sitta fastnaglad framför TV:n - trots att musiken räddat mig från idrotten ;)

Semestern har fångat mig

Ääääääääääntligen börjar semesterkänslan infinna sig. Ja, jag började känna den redan i fredags kväll när jag i väntan på middag låg på mosters poolkant och bara njöt i värmen. Sen har den känslan bara fyllts på och idag kan jag konstatera att jag är fast. Fast i semesterkänslan.

Det brukar ta en vecka eller två innan kropp och knopp fattar att de inte behöver ägna sig åt jobbet, innan jobbtankarna glesas ut och kroppen slutar att med automatik slå upp sina ljusgröna 05.15. I år gick det ovanligt fort, kanske för att jag gjort vad jag kunnat för att dra ner det allmänna arbetstempot under våren.

Så nu ska jag njuta i ytterligare fyra veckor. Ingen väckarklocka. Strosa i trädgården, mumsa på solvarma jordgubbar och smultron, vattna och plocka ett och annat ogräs. Lyssna på musik dagarna i ända och besöka en och annan konsert. Läsa tidningarna tills jag är nöjd, vila frukost varje dag och cykla in till stan och titta på turisterna. Slita på hängmattan, ta en promenad i ljummen julikväll och laga mat av färska grönsaker från köksträdgården. Kanske göra nån utflykt, om jag orkar.

Njut du också!

Är legitimerad!

Idag fick jag mail från Skolverket som meddelade att de beviljat min ansökan om lärarlegitimation. Att detta mail skulle skänka mig sån tillfredsställelse kunde jag aldrig tro, men jag har gått omkring och varit stolt och så där löjligt smånöjd över detta hela dagen!

Jag har inte undervisat sen 1999 men tänkte i våras att det kanske är lika bra att skicka in sin ansökan, legitimationen kanske kan bli användbar i framtiden, man vet ju aldrig. Så jag fixade fram alla papper som behövdes och ansökte. Tänkte, med tanke på vilka svårigheter som varit med legitimationerna, att det är väl klart i höst nån gång. Så jag blev lite överrumplad när mailet kom idag. Och så blev jag glad på ett sätt jag inte förutsett. Det kändes så fint att ha den där legitimationen även om jag i dagsläget inte har någon användning för den.

Min legitimation omfattar ämnena Musik och Historia för grundskolans år 1-9 och gymnasiet, självklart eftersom det är denna ämneskombination jag läst. Men jag har också legitimation i några andra kurser, exempelvis Estetisk kommunikation och Humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering. Det blev att reka bland gymnasiets kursplaner för att se vad dessa kurser innebär.

När jag läste kursbeskrivningarna började det kittla riktigt ordentligt i lärartarmen. Jag började omedelbart omsätta texten till möjliga moment och övningar, och jag såg framför mig hur jag och eleverna arbetade oss framåt för att fördjupa våra kunskaper i ämnet. Tänk vad jag kan längta efter lärarjobbet emellanåt. Det är verkligen en skön känsla. Och skulle jag få för mig att återvända till lärarjobbet är ju kusten fri nu när jag har min legitimation. Man ska ju aldrig säga aldrig... :)