Tänk så bekvämt det är att endast göra det man känner sig bekväm med, det man vet att man behärskar och kan lyckas med. Man lullar på i livet och det känns lugnt och skönt. Ända tills...
I ett par år har vi haft ett helt fantastiskt EU-projekt i Gnesta. All personal inom Barn- och utbildningsförvaltningen och i Kostenheten har deltagit i kompetensutveckling inom bland annat kreativt, entreprenöriellt och hållbart lärande. Jag vågar påstå att det varit ett mycket lyckosamt projekt som rört om i många av verksamhetsgrytorna, jättekul!
Vi i chefsgruppen har bland annat deltagit i seminarier ledda av våra följeforskare för att få hjälp att förvalta allt det som vår personal lärt sig. Vår gemensamma kompetensutveckling valde vi att förlägga till slutet av projektet för att kunna knyta ihop alltihop och göra ett avstamp inför den fortsatta kompetensutvecklingen efter projektet. Och det är här mina rädslor visade upp sitt fula tryne.
Vi ska på en studieresa till Cornwall i södra England. När jag fick veta det slog jag bakut och ville inte alls följa med, sa att jag är ju inte chef längre så... Motargumentet var att jag varit chef under större delen av projektet och att jag ingått i chefsgruppens arbete hela tiden, därmed skulle jag också delta i den avslutande delen. Jag var tvungen att fejsa vad det handlar om; jag är livrädd för att prata engelska. Jag får tunghäfta så snart jag ska öppna munnen. Och jag vet varför, men det får vi ta en annan gång.
I alla fall känns det bättre nu när jag erkänt både för mig själv och för andra hur det är. Och faktum är att jag blivit väldigt motiverad att utmana den här rädslan. Så igår, när vi träffade våra reseledare och gick igenom hela det digra programmet, kände jag trots allt en spirande förväntan inför resan. Dessutom känner jag mig stolt över att jag vågade utmana mig själv. Tänk om jag inte gjort det; då hade jag suttit där i augusti och missat alla fina studiebesök och utmaningar som vi kommer att ta del av. Och jag hade inte haft chansen att växa som människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar