Det blev sannerligen en lång vintervila för mig här på bloggen, det visste jag inte när jag skrev mitt senaste inlägg för snart två månader sen. Jag brukar säga att jag bloggar för att det är en hjälp för mig att sortera mina tankar, men under den här perioden har det varit omöjligt för mig att blogga och berätta hur tankeslingrandet gått. Somligt mår helt enkelt bäst av att stanna kvar inne i huvudet.
Att vara rektor är det mest fantastiska uppdrag som finns, jag älskar det! Att leda en skolas utveckling framåt och se sina medarbetare och elever utvecklas och blomstra; det finns inget finare arbete. Därför har det varit under stor vånda och med sorg jag bestämt mig för att kliva av mitt rektorsuppdrag tills vidare. Anledningen är helt enkelt att jag under många års stressande byggt upp en extremt stor stresskänslighet och minsta stresspåslag får mig att tappa fotfästet helt. Det är verkligen ingen bra kombination med det krävande rektorsuppdraget.
Just nu kämpar jag med att hålla mig på benen och tar en dag i sänder. Somliga dagar känns riktigt bra, andra vajar jag mig igenom med hopp om en bättre morgondag. Och hopp har jag. Jag har förmånen att ha en arbetsgivare som gärna vill ha kvar mig i organisationen och ett nytt uppdrag håller på att formas.
Efter en tung höst börjar jag nu känna att jag kan lämna det gamla bakom mig och med spänning gå in i det nya. Och jag har lovat mig själv att inte kasta mig in i mitt nya uppdrag med hull och hår utan mer vördnadsfullt skrida in i det. Jag kommer att sakna mitt rektorsskap men jag vet att jag kommer att gilla mitt nya uppdrag. Det är en skön känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar