Nånannanismen

Jaha, då har man hämtat sig något från Pisa-chocken i veckan; usch, vilken svart dag för alla oss som arbetar med skolverksamhet av olika slag. Det var tungt. Mycket tungt. Sen får man väl trösta sig lite med att Pisa bara undersöker en del av allt som görs i skolan, men det tar vi en annan gång. De resultat som framkommer kan man ju inte bara bortse ifrån utan får förhålla sig till, även om det är mörker.

Ganska snart började syndabocksutpekandet, försvarstalen, beskyllningarna och ännu mer ordning i skolan-argumenten hagla. Alla visste plötsligt vem eller vad som låg bakom de sjunkande resultaten. De flesta hade också en lösning på vem som skulle göra något åt det, nämligen Nån Annan.

Det blir lite som "katten på råttan"; oppositionen lägger skulden på Björklund, Björklund på kommunerna, kommunpolitikerna på cheferna, cheferna på lärarna, lärarna på föräldrarna som skickar sina osnutna ungar till skolan. Ja, jag vet att det här är en mycket förenklad och kanske lite för elak bild, men jag har hört kommentarer i stil med det här under veckan. Och jag tänker; är det konstigt att svenska folkets förtroende för den svenska skolan sjunker?

Jag efterlyser i alla fall ett uns av eget ansvar i alla led. Man får säga vad man vill om Björklund, men han försöker i alla fall att förbättra skolan. Gör man inget kan man heller inte beskyllas för att det blir fel. Gör man försök får man stå ut med att allt inte lyckas alla gånger. Och om alla tog ansvar, utifrån sitt uppdrag, för att få till en förbättring skulle det förmodligen bli bättre.

Jag vet att förutsättningarna inte alla gånger är de bästa. Jag vet att rektorer ibland har en övermäktig arbetssituation, jag vet att kommunpolitiker är som folk mest och inte alltid har kunskap och möjlighet nog att sätta sig in i alla frågor som man skulle önska, jag vet att lärare har grupper av elever som de inte alltid har möjlighet att leda på egen hand, jag vet att uppdragen är många och mångfasetterade och inte alltid så lätta att prioritera bland, och jag vet att pengapåsen inte är oändlig. Men det blir inte ett dugg bättre om vi ser oss som offer för allt detta, som handfallna varelser som inte har möjlighet att göra något åt situationen.

Därför utmanar jag härmed er läsare att bidra till en förändring och utrotning av "nånannanismen". Är du lärare? Skippa ett glostest i veckan och använd tiden du skulle haft för att rätta provet till att reflektera över vad just du kan göra annorlunda i din undervisning, varför inte tillsammans med en kollega? Är du förskolechef eller rektor? Lägg in en timma i almanackan i veckan som kommer, kalla det "Möte med X" eller nåt. Använd den till att reflektera över hur du ytterligare kan spetsa till kvalitetsarbetet på din förskola/skola. Är du kommunpolitiker? Avsätt en timma under kommande vecka för att fundera över hur du kan bidra till att nästa budget kan bidra till en så bra situation som möjligt för barn och elever i dina verksamheter. Är du förälder? Fråga ditt barns förskole-, skol- eller fritidslärare om det finns något som du kan bidra med för att det ska bli ännu bättre i skolan framöver.

Jag då? Jo, jag ska fördjupa mitt pågående kvalitetsutvecklingsarbete med att fundera över hur jag kan ge ännu bättre underlag och stöd till våra förskolechefer och rektorer så att de ytterligare kan spetsa till sitt kvalitetsarbete på respektive skola. Jag har ju förmånen att få stå lite vid sidan av och iaktta och kan därför vara en som både stödjer och stör, och jag hoppas kunna vara den där "kritiska vännen" som vi ibland behöver för att lyfta oss. OK, då kör vi!