Årsbokslut 2012

Endast en dag kvar av detta nådens år 2012, dags att räkna ner och summera. Jag brukar säga att det är tur att man inte vet vad framtiden har i sitt sköte, och det gäller verkligen för detta år.

Allting började så bra. Efter en tidigare sjukskrivning var jag på G och hade ett utmanande och stimulerande arbete som jag gladdes mycket åt. Under våren började jag arbeta heltid igen, jag kände mig stark och tyckte att jag hittat en bra balans i livet.

Hösten började i samma anda, men snart märkte jag hur krafterna åter sinade och jag drogs ner i det svarta stresshålet igen. Nånstans började jag inse att jag var tvungen att göra något radikalt för att få styrfart på mitt liv. Efter mycken vånda bad jag till slut min chef att få kliva av mitt rektorsuppdrag.

Nu börjar jag få perspektiv på detta och förstår att det var ett helt igenom riktigt beslut, även om det är något av det svåraste jag bestämt mig för i mitt liv. Jag ville ju så gärna... Men nu kan jag andas lättare och sover faktiskt de flesta nätterna rätt så bra i stället för att ligga och svettas av stressdrömmar och ologisk ångest. Jag ska bespara dig föreläsningen om vad seroteniner och noradrenalin och annat kan göra med en människa i långvarig stress ;)

Sen har det inte bara varit eländigt mörker under året, förstås. Min innerligt älskade dotter tog studenten och firade med bal och härlig mottagning i den vackra försommaren. Min fina man fyllde jämnt och det firade vi med musik och andra härligheter i goda vänners lag. Midsommar och jul firades med hela galna släkten i vanlig ordning.

Ja, familj, vänner och musiken har betytt oerhört mycket för mig detta år, och det tar jag med mig in i nästa år. Fortsättning följer, som det brukar heta.

Gott nytt år och ta väl hand om dig och de dina!

Borde korka upp!

"Först så går det opp, sen går det ner, så går det opp..." Efter en stundtals rätt nerig höst så har jag idag haft en oppig dag, och det tänker jag gotta mig i riktigt, riktigt länge.

Vadan detta? Jo, jag och mina kollegor i kommunen har fått kritik från Skolinspektionen efter höstens inspektion. Och inte vilken kritik som helst, utan BRA!!! Min verksamhet får tre anmärkningar; punkter jag redan påbörjat förbättringsarbetet kring och som på intet sätt var någon nyhet.

Dessutom fick jag personlig positiv kritik av en av inspektörerna som sa att de uppmärksammat i vårt samtal att jag hade koll både på lagstiftning och på våra förbättringsområden. Bättre kritik än så kan man inte få, ju!

Så nu borde jag korka upp en flaska bubbel och bara njuta, men arbetsdagen är inte slut riktigt än. Snart ska jag på Kulturskolans sista konsert för i år och där ska jag verkligen njuta. Både av duktiga elever och personal, OCH av att det varit en riktigt bra da' ida'!

Att lämna. Och något nytt!

Det blev sannerligen en lång vintervila för mig här på bloggen, det visste jag inte när jag skrev mitt senaste inlägg för snart två månader sen. Jag brukar säga att jag bloggar för att det är en hjälp för mig att sortera mina tankar, men under den här perioden har det varit omöjligt för mig att blogga och berätta hur tankeslingrandet gått. Somligt mår helt enkelt bäst av att stanna kvar inne i huvudet.

Att vara rektor är det mest fantastiska uppdrag som finns, jag älskar det! Att leda en skolas utveckling framåt och se sina medarbetare och elever utvecklas och blomstra; det finns inget finare arbete. Därför har det varit under stor vånda och med sorg jag bestämt mig för att kliva av mitt rektorsuppdrag tills vidare. Anledningen är helt enkelt att jag under många års stressande byggt upp en extremt stor stresskänslighet och minsta stresspåslag får mig att tappa fotfästet helt. Det är verkligen ingen bra kombination med det krävande rektorsuppdraget.

Just nu kämpar jag med att hålla mig på benen och tar en dag i sänder. Somliga dagar känns riktigt bra, andra vajar jag mig igenom med hopp om en bättre morgondag. Och hopp har jag. Jag har förmånen att ha en arbetsgivare som gärna vill ha kvar mig i organisationen och ett nytt uppdrag håller på att formas.

Efter en tung höst börjar jag nu känna att jag kan lämna det gamla bakom mig och med spänning gå in i det nya. Och jag har lovat mig själv att inte kasta mig in i mitt nya uppdrag med hull och hår utan mer vördnadsfullt skrida in i det. Jag kommer att sakna mitt rektorsskap men jag vet att jag kommer att gilla mitt nya uppdrag. Det är en skön känsla.