Det var torsdagen den 3 april 1976 och jag gick i 2:an på Fridtjuv Bergsskolan i Ödeshög. Det var åhörardag och föräldrarna, jag tror mest mammor, satt längs klassrumsväggarna. På golvet låg en grön nålfiltsmatta som man hade lärt sig att inte ramla på.
Fröken Eva, med sitt supervackra svarta hår, hälsade alla välkomna och jag höll på att svimma. Jag hade ju varit nervös sen dagen innan och nu var det snart dags. Det var min tur att dra almanackan. Inför alla föräldrarna. Jag kunde nästan inte andas.
"Då ska vi se vad det är för dag idag" sa fröken Eva, "och det är din tur att dra almanackan idag, Marie-Louise. Varsågod."
Jag gick fram mot almanackan på väggen längst ner i klassrummet, för dagen mellan två mammor. Jag minns inte, men jag antar att jag mådde illa av nervositet. Tankarna som malt sen dagen innan: "Tänk om det står nåt på lappen som jag inte kan läsa? Tänk om jag säger fel? Tänk om alla skrattar åt mig? Även föräldrarna?".
Onsdagens lapp satt i ett fast grepp mellan mina fingrar och jag drog av den nedåt, precis som man skulle göra. Sen kom det: "Idag är det torsdagen den 3 april och Nanna har namnsdag". Felfritt. Jag kunde andas för första gången på ett halvt dygn. I lättnadstöcknet hörde jag fröken Eva med det vackra svarta håret säga: "Tack, Marie-Louise. Då vet vi vilken dag det är". Inte visste hon då att jag skulle minnas denna dag varje år sen dess...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar