Tänk på vilodagen...

När jag var liten var det fullständigt otänkbart att arbeta på söndagen. Affärerna var stängda, bion likaså. Jag gick i söndagsskolan och i kyrkan. Efter det vankades det söndagsmiddag och sedan var det vila och lugn som rådde. Var och en var på sitt rum och pysslade med sitt. Jag antar att jag läste, för det gjorde jag så fort tillfälle gavs. Annars lade jag nog pussel, för det var en annan favoritsysselsättning.

Så småningom ruckades det på vilan, inte minst när jag började gymnasiet och söndagen var resdag inför en ny vecka i Jönköping. Men fortfarande var det ganska vilsamt, inte en hel hoper av aktiviteter.

Jag tänker på det där med vilodagen ibland; det är nog ingen dum idé ändå och vi borde nog följa det tredje budordet lite bättre än vi gör idag. Varför? Jo, därför att vi så innerligt väl behöver en stunds vila från vardagens jäkt och stress.

I "mitt nya liv" ger jag mig själv utrymme för vila. Ofta vilar jag en stund när jag kommer hem från jobbet, och stunden i sängen med dagens tidningar innan jag somnar ger också lugn inför den kommande natten.

Helgerna försöker vi hålla så lugna som det går. Det betyder inte att vi sitter hemma och rullar tummarna, nej, det finns alltid något att ta sig för med hus och stor trädgård. Men arbete varvas med sköna fikastunder och vila, och ofta promenader i kringområdet. Bara det är vila, att få vistas i den vackra miljön i och kring Mariefred! Å så all den underbara musik som finns att lyssna på, både hemma och på konserter. Dessa stunder är guld och hjälper ytterligare till att skapa lugn och ro i livet.

Jag hoppas att också du, kära läsare, kan unna dig en stunds vila för att få kraft att orka med arbete, studier och aktiviteter. Annars är det dags för dig också att prioritera detta i ditt liv!

Att blogga eller inte blogga, det är frågan...

Som ni märker har det inte duggat så där väldigt tätt med inlägg här på bloggen i höst. Jag har helt enkelt inte haft nån större lust att skriva och då skriver jag inte heller. Har man inget att säga ska man vara tyst. Tycker då jag i alla fall.

Den senaste veckan har jag funderat mycket på om jag helt sonika ska lägga ner bloggandet, men jag känner mig inte bekväm med den tanken heller. Jag gillar ju att skriva och älta mina tankar på bloggen, det är kanske bara en svacka jag är inne i?

Förut skrev jag nästan bara om jobbet och allt som hände där. Det saknades verkligen inte uppslag till blogginlägg, snarare tvärt om. Det var roligt att skriva om jobbet och jag vet att jag hade många läsare både bland mina elevers föräldrar och bland personalen. Det var roligt och spännande att få kommentarer och motfrågor om det jag skrev, det utvecklade mig både som ledare och människa.

Nu när jag bytt jobb och är utvecklingsstrateg är det liksom inte riktigt samma nerv i mitt arbete, jag arbetar mer med långsiktiga frågor och jag skulle trötta ut en hel värld om jag skulle berätta om mitt dagliga arbete. "Skrev lite på omvärldsanalysen, analyserade meritvärdet för avgångsklasserna de senaste 5 åren, mailade kontaktpersonerna på högskolorna i närområdet...", ja, ni ser ju själva hur intressant det där skulle bli, även om jag tycker att det är världens bästa arbete jag fått och stormtrivs med de där arbetsuppgifterna!

Men; nu har det hänt något riktigt intressant i mitt liv, tycker i alla fall jag. Jag som levat mitt liv som i en centrifug och använt min "lediga tid" till att arbeta igen det jag inte hunnit på ordinarie arbetstid har till slut kommit till ett läge där jag utför mitt arbete på jobbet och sedan försöker låta bli att jobba på kvällar och helger. Och vet ni; jag har ett liv! Även om tröttheten och yrseln emellanåt gör sig rejält påmind så orkar jag göra andra roliga saker än att jobba. Jag läser skönlitteratur och grejar i trädgården, lyssnar på musik och tränar regelbundet, ägnar mig åt härlig matlagning och mina fina nära och kära. Det låter som ett ganska normalt liv, eller hur!?

Så nu går mina tankar mot att dela med mig av en del av allt detta underbara här på bloggen, men vi får se hur det blir. Jag ska fundera över det ett tag till, jag vill att det ska kännas meningsfullt både för mig och er läsare. Så nu tar jag en kopp kaffe, funderar vidare och njuter lite till av mitt nya liv. Det kanske ska bli en livsnjutarblogg det här...