Leka för livet

Som rektor hade jag många gånger en väldigt stor lust att köpa in en stooooor mängd lego och bara låta elever, föräldrar och personal frossa i kreativt byggande. Även som rektor på vuxenutbildningen. Jag tror nämligen att konkret byggande och galet skapande sätter igång så mycket mer i oss än "bara" en stunds tidsfördriv, att byggandet och konstruerandet kör upp banor inne i hjärnan som sedan underlättar annat lärande.

Jag iscensatte aldrig tanken. Dels är inte lego gratis, dels ville jag inte höra kommentarer om att man inte har tid att leka eller att just mina elever är för gamla för sånt. Fegt av mig. För jag vet att jag också fått andra med mig, andra som på ett bättre sätt än jag kunnat argumentera för lekens betydelse för lärandet. Och eleverna; jag är övertygad om att de älskat det!

De senaste dagarna har jag tillbringat urförkyld i sängen, men idag orkar jag i alla fall plöja igenom en bunt icke lästa tidningar. Förra söndagens DN (29/9) fick mig att känna mig riktigt frisk, på gränsen till överfrisk, faktiskt. På vetenskapssidorna finns en artikel om barns lekande "Leka för livet". Tyvärr är det en Plus-artikel så jag kan inte länka till den här. Men jag försöker sammanfatta lite här.

"Släpp schemat och kontrollen. Barn blir bättre på att lära om de får leka fritt och ostört. Även digitala spel är bra om de ger utrymme för kreativitet." Detta säger lekforskaren Bo Stjerne Thomsen. Han fortsätter berätta om vikten av att leka för att utveckla sin inre röst, för att testa sig själv och hur man kan styra sig själv. Sen bekymrar han sig över hur vi vuxna schemalägger leken till "nu ska du göra läxorna, nu ska du spela piano, nu får du leka, och nu är det läggdags". Han pekar också på ett annat hot, det att till varje pris undvika att utsätta barn för risker. "När /.../ barnen inte längre får vara ute ensamma och klättra i träd och utmana sig själva kan de heller inte testa sina gränser". Sedan uppmanar han oss vuxna att vara lekfulla och vara nyfikna.

Nästa artikel handlar om hur forskare studerat över hundra tre-åringar i USA och sett att de som var bra på att kopiera byggnader och torn av klossar också klarade av svårare matematik och var bättre på att tänka i tre dimensioner än andra barn. (Nähä!) De såg också hur tre-åringar från familjer med lägre inkomster hade sämre rumsuppfattning och språkutveckling än sina jämnåriga. Forskarna kopplade det till sämre tillgång till leksaker.

Men; det är inte kört för det. Läraren har betydelse, som vi vet. "Lärare måste ställa öppna frågor och låta barnen utforska själva. En lärare som inte är nyfiken, kreativ och lekfull, som inte frågar eller vågar ta risker, är ingen bra förebild" säger Bo Stjerne Thomsen. Jag tror det gäller rektorer också. Även för vuxenutbildning.

Så låt oss fylla den utökade timplanen i matematik med kreativitet och lek, inte mer av samma. Det kommer ändå inte leda till det vi vill, till kreativa och fritt tänkande elever, beredda att möta en framtid vi ännu inte vet något om. Och jag ska kravla mig upp ur sängen, gå ut i logen och hämta säcken med min nu 20-åriga dotters lego. För nu ska det lekas. Vill du va med?